Lugnet efter Jul

Dess dagar är räknade och planen var egentligen att den idag skulle ut i kylan. Men eftersom den skött sig och inte börjat barra får den nog vara kvar till Tjugonda Knut i alla fall.

Egentligen är det rätt märkligt att vi har en tradition som innebär att vi plockar fram en massa prylar, byter gardiner och ibland även möblerar om för några futtiga veckors skull. Under denna tid ska det även bakas, fixas och inhandlas varor och presenter till en mängd som vi aldrig ser dess like till under övriga året. Och som grand final ska det resas med både bil, tåg (om det går) och flyg för att träffa nära och kära under några dagar.

Hur märkligt det än må vara är det inte något jag vill vara utan, men jag kan ibland önska att det inte var så intensivt. Kanske är det tack vare en så hektisk decembermånad som jag nu känner lugnet när det bara är lite julpynt som ska plockas undan (och några stora och små födelsedagsbarn som ska firas...).

Denna hörna må vara lite julig av sig men det får den förbli en tid. För här sitter vi gärna och läser både böcker och bloggar. Den röda färgen värmer så gott mot den vita snön utanför fönstret och mig veterligen har inte julen ensam patent på färgen röd.

Löv som Hade allt när det gällde som mest

Träning lönar sig, även på ålderns höst.

Derby, att fightas mot den närmaste konkurrenten. Känslorna är många och viljan att vinna är lika stor hos båda lagen. Att dessutom ett av lagen toppar tabellen före matchen gör det inte mindre spännande. Men än värre blir det när jag kan avslöja för den icke insatte att det blir det andra laget som står i topp och förblir överst ända till nästa år. För den som har ett hjärta som klappar för Norra Norrland passar det också att sträcka på sig lite extra med tanke på var dessa båda lag hör hemma.

Vinteräpplen

Hade inga planer på att detta inägg skulle skrivas när jag tog dessa bilder. Men när jag tittade igenom årets samlade bilder slog det mig att jag måste ha stått på exakt samma fläck när dessa båda bilder togs. Den vitare varianten på självaste julafton. Några äpplen hänger tappert kvar och man kan ju undra hur det kommer sig när andra med retsam lätthet dråsade i huvudet på mig i höstas. Det är svårt att förstå hur något som nu verkar så fruset och dött kan omvandlas till ett grönskande och fruktsamt hav några månader senare.

Skänker en tacksamhetens tanke till att vara född i ett årstidsväxlande land och att jag ser och förmår att njuta av dess olikheter.

Önskar er alla en röd och vit jul

Julstjärnans öde i ett snörikt landskap

Det fanns en tid när jag köpte vita julstjärnor, men de senaste åren har det varit rött som känts mest rätt. Dels för att våra vita väggar behöver den röda varma accenten men också för att jag hittat en sort, som med lite tur inte fällt alltför många blad före julafton. Försöker hinna med vattningen men det är inte lätt nu när elementen under blommorna skickar iväg rejält med värme när minusgraderna slagit längdrekord. Så blommans rötter hotas av ständigt värmeslag och uttorkning medan bladen riskerar köldskador. Men snön mot fönstren ger förhoppningsvis ett isolerande skydd eller åtminstone en minskning av draget (optimisten kallar det för friskluftsintag).

Snön föresten, kan ni minnas en november-december med en liknande kyla och snömängd? Inte jag, men jag är ju så ung, eller är det så att jag är så gammal att minnet inte är vad det borde vara. Men säkra källor inom skidsporten här i stan påstår i alla fall att milspåret inte varit preparerat som i år, redan i november, sedan början av åttiotalet och det är ju väldigt länge sedan.

Kunde inte låta bli att avslöja att snön inte täcker hela vägen upp mot köksfönstren än, om det nu var någon som trodde det....

Håll grytan kokande

Julen är här och med den följer förväntningar, planeringar, en hel del måsten och krav. Ja, listan kan göras betydligt längre men jag tänkte istället komma till att julen är en tid fylld av en massa härliga minnen. En del färska medan andra från tidiga barndomsår. När jag var liten beundrade jag alltid en speciell sak hemma hos min mormor. Det var en liten miniatyrspis som man kunde placera ett ljus i. Jag tror inte att jag fick leka med den utan bara tittade på den och fantisera om att det kanske kom fram någon liten nisse och värmde sig där om natten. När mormor gick bort och jag fick frågan om det var något som jag ville ärva föll tankarna direkt på miniatyrspisen. Men det visade sig att min moster hade samma känslor för den, så spisen blev inte min.

Några år senare var min mamma i Stockholm och besökte där en secondhandbutik. Ja, ni förstår nog vad som fanns i affären, en likadan spis som mormor hade. Nu kunde historien direkt ha fått ett lyckligt slut, men min kära mor köpte av någon anledning inte spisen!

- Ville du verkligen ha den?

-Jaaaa!!!

Eftersom mamma besökt affären tillsammans med sin Stockholmsboende kusin fanns det nu ändå en möjlighet att kanske få tag i spisen. Mamma ringde henne för att höra om hon kunde gå tillbaka och se efter om spisen möjligen fanns kvar. Det hade hon ingenting emot och det visade sig att...

den stod där och väntade på mig!

Så nu plockar jag andäktigt fram spisen ur orginalkartongen varje jul och tänker att just denna sak i framtiden kanske kommer att vara ett barndomsminne för någon annan på samma sätt som den var för mig hemma i mormors kök.

Något värmande

Sitter i bilen på väg hem från arbetet när mobilen ringer. Borde inte svara i trafiken men det kanske är någon där hemma som undrar när jag kommer hem och vad vi ska äta till middag. Men en obekant röst presenterar sig med ett namn jag glömmer direkt men hon arbetar för vårt elbolag. Hon berättar att de ringer till alla i mitt bostadsområde...... oj, tänker jag, det har blivit något stort elavbrott nu i kylan......men hon fortsätter med att tala om att de nu har ett bra erbjudande för alla som inte tidigare kopplat in sig på fjärrvärmenätet. Nu går min hjärnan på högtryck, har elbolaget skickat ut små spioner eller tog de en massa satellitbilder i helgen när min man körde hem ett lass med ved. För saken är den att det som måste göras just denna dag när jag kommer hem från jobbet är att bära ned all denna ved från garaget till källaren. Hur kunde elbolaget veta att jag just då var som mest sårbar. Är det någon gång man ska ledas in i frestelsen att tacka ja till information om fjärrvärme så är det ett sådant här tillfälle. Men, jag andas djupt höjer axlarna, håller hårt om ratten och säger med stadig röst:

"Nä, du vi eldar med ved!"