Vart tog snön vägen?

Solen på väg ner, men den har sannerligen varit uppe och lyst med sina värmande strålar de senaste dagarna. Något skidåkande under påsken blev det knappast tal om. Hann inte riktigt hänga med den här gången när töandet satte igång. Vi lämnade huset med en helt vit tomt och en dryg vecka senare när vi kommer hem är all snö borta. Till på köpet har grannarna hunnit vara framme och snyggat till gårdarna med allehanda trädgårdsredskap. Våra löv ligger platt nertryckta i gräsmattan och har knappast tänkt flyga iväg av sig själva, även om det så kom en tornado passerande. Nej, jag gissar att det enda som flyttar på dem är räfsor och mänsklig arbetskraft.....

Vi har verkligen ätit ute i veckan, och då menar jag ute. Den kära Murikkan har använts till att steka palt, blodpudding, korv, pannkakor och hamburgare. En kväll tillagades mycket goda krabbelurer som görs av sockerkakssmet som efter gräddning vänds i kanel och socker.

Sol och kyla

Alla talar om den och längtar efter att den ska dela med sig av värme och ljus. Men utan att låta som kärringen mot strömmen önskar jag ändå att kylan ska svepa in på nätterna och ge oss fortsatt skare en liten ynka vecka till....

Hoppas nämligen på en påskvecka där man kan vara ute på både skidor och skoter tillsammans med familjen. Kanske stanna till på en mysig plats för att göra upp eld och värma mat på murikkan. Att fira Påsk i stugan på detta sätt är en mycket djupt rotad tradition i vår familj. Men de år när Påsken är sen kan det ibland ställa till en hel del besvär som att sjöarna inte känns säkra. Har tjälen börjat släppa kan en del grusvägars framkomlighet vara mycket besvärlig.

Jag håller dock tummarna för att det blir en skön vecka med många naturupplevelser. Men det jag främst ser fram mot är att få mycket tid att umgås i familjen. Att det sedan blir ett lite mer primitivt liv med utedass, värma vatten på spisen som dunk-transporterats från byn,

det får man ta!

Den ofrivillige plastköparen

Har senaste tiden tänkt mer och mer på alla förpackningar man drar med sig hem. Dessa förpackningar ska sedan ska rengöras, förvaras och köras till närmaste miljöstation. Under tiden de förvaras hemma inser man hur mycket det blir under kort tid. Det som blir mest av hemma hos oss är plast, både mjuk och hård.

Men hur gör man för att minska all denna plastkonsumtion som man vet inte är bra för miljön? Ja, det är inte lätt. Men om man försöker, går det faktiskt att förändra sina inköpsvanor även om det bara sker i det lilla. Det går faktiskt ibland att välja varor med pappersomslag istället för plast.

En bra början är ju att man kommer ihåg att ta med tygkassen när det ska handlas mat. Försöker komma ihåg att ha någon extra liggande i bilen eftersom matinköpen ibland sker på impuls när man ska hem från jobbet.

Förra veckan var jag dock tvungen att backa för idealen eftersom vi behövde någon bra förvaring till alla glas, aluminium, plast och pappersförpackningar som ska återvinnas. Två svarta plastlådor som var lätta att transportera och sedan lätta att rengöra inköptes. Man kunde även köpa till en mindre låda som rymdes inuti för att dela av och lättare skilja de olika produkterna. Tycker ändå att deras utseende känns ganska ok i vårt kök tillsammans med den svarta tygkassen som rymmer mjuk plast.

Men inget går upp mot vår näverkont. Skönheten i detta hantverk kommer för alltid att överglänsa all form av plast. Det märkliga är också att denna kont som tillverkades för att transportera hem bär från skogen, är som som gjord för en papperskasse där tidningar och annan blivande pappersåtervinning ryms.

Finalklara!

Slaget om Norrland är vunnet och nu gäller det att visa vem som är bäst i Sverige. Expertisen har talat och tror mer på Värmlänningarna som nu fått vila ut och läkt eventuella blessyrer. Men jag tror istället att det kan vara en fördel att ha varit i hetluften och inte slagit ner på takten. Om bara de gulsvarta spelarna får igång hela laget att prestera på topp så är chanserna goda till att SM-titeln vinns av rätt lag.

Big moose in Sweden. Stoorn.

Vad vore världen utan människor med visioner och idéer som t ex Thorbjörn Holmlund. TV visade en dokumentär om planerna kring byggandet av Stoorn och vad som händer eller inte händer i nuläget. Programmet belyser också hur människorna i bygderna runt om har hoppats och trott på projektet.

Själv tycker jag att idén är helt galen, men hur många tyckte inte det när någon utanför Kiruna började prata om att bygga ett hotell av is på en sjö och att den idén sedan kunde säljas på export till andra länder.

Ett gott bröd säljer sig självt

Känner att jag blir så fruktansvärt less på all reklam som kommer i postlådan. Den lilla lappen med "Reklam Nej-tack!" har liksom ingen betydelse när reklamen kommer adresserad eller smygs in i dagstidningen eller annat.

Men min slutledning är ändå att reklambladen finns för att produkterna i dem inte är tillräckligt bra för att sälja sig själva. Men det finns faktiskt varor som inte behöver reklam och bilden här ovan är ett sådant exempel. Varan är till och med så populär att den distribueras bland kunderna på ett sätt som om det vore smuggling av betydligt starkare och farliga medel. Men smugglarna i detta fallet finns på skolan där jag arbetar och den beroendeframkallande varan behöver inga hundar med känsliga nosar för att hitta den. Min näsa duger gott till att känna den underbara doften av det som göms i idrottsförrådet i väntan på lyckliga köpare. Kanske blir det någon fil-bryta med hjortronsylt eller ett ljusugnsbröd med smör och Västerbottensost som ska avnjutas hemma hos mina kollegor i helgen. (Måste nog kolla med en trolig källa om det finns en chans även för mig att göra en beställning inför nästa leveranstillfälle...)

Ha en skön helg!

Barn och lador

För några veckor sedan tog jag denna bild och även flera andra på lador i samma område. Med sina gråa och vindpinade drag är dem i mina ögon vackra åldrande byggnader som var och en berättar en historia. När jag var barn firade vi ofta Valborg i en fjällby där vi hyrde ett gammalt hus på en jordbruksfastighet. En gång när skaren var fin att gå på vandrade jag runt i området och hittade en gammal fallfärdig lada. Den låg på fjällsluttningen med igenvuxen åkermark runt om. Jag minns att jag satte ihop ett scenario med människor som arbetade och slet runt ladan och längre upp i backen såg jag barn som vallade djur. Det kändes väldigt spännande att bara stå där och med fantasins hjälp fundera på allt som utspelat sig under åren på denna till synes otillgängliga plats.

Jag har nog alltid trott att jag varit nästan ensam med min fascination av gamla lador, men nyligen blev jag varse att jag tagit helt fel på den punkten. Råkade nämligen komma in på en blogg med bilder på olika typer av lador. Det kändes väldigt härligt att inse att jag inte var ensam utan delade denna annorlunda beundran med andra (ladu-nördar).