Snöriket

Tack lilla fröken A för att du lockade ut dina föräldrar på en underbar skidtur idag. Det vita ombonade landskapet gav verkligen energi de få timmar av ljus som vi får uppleva denna tid på året. Den mentala tröttheten efter en sen nyårsafton byttes mot en skön trötthet i de insomnade musklerna. Hoppas verkligen att detta blir ett återkommande inslag i vår vardag den kommande tiden. 

Eftersom allt var så vackert var det svårt att låta bli att föreviga trädens grenar som vackert tyngdes av ett bomullsliknade täcke. Det är som att åka i en sal eller pelargång. Men ingen dekoratör i världen skulle klarat av att göra det så perfekt som naturen själv. Det snörika miljön har dessutom en förmåga att isolera ljudintrycken så det enda som hörs är de egna är skidornas ljud när de glider över snön.

                                 
                                           GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

Små och stora händer

Jag älskar nya kreativa pyssel. Ser ni båda händerna på bilden! Den lilla handen som fått bli avtryck till en gullig tomte tillhör mitt syskonbarn. Jag tyckte att idén var så otroligt fyndig och jag undrar verkligen vem som kom på den, kanske var det ett barn som lekte med fingerfärg och plötsligt blev det en liten tomte. Eller så är det en utveckling av en liknande idé där barnhandens fem fingrar blir till en liten elefant med fyra ben och snabel.

Hoppas att julen gett det ni förväntat er om det så är önskade klappar, god mat eller förmånen att umgås med nära och kära. Själv känner jag mig lyckligt lottad som fått ta del av alltihop. Dessutom återvände vi hem häromdagen till ett underbart vackert snöigt vinterland som ska hålla i sig över nyåret.

På tal om nyår så har jag redan bestämt mig för ett nyårslöfte, vilket jag egentligen inte brukar göra. Om jag någon gång gjort det tidigare har det som för många andra rört sig om något med kost och motion.... Detta kan förstås alltid bli bättre oavsett om det är nyår eller inte, men mitt nyårslöfte är ett helt annat och om jag lyckas med det kanske jag en dag avslöjar vad det var.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

En färgrik jul för alla åldrar

Nu närmar den sig med stormsteg igen, eller snarare med regnsteg.... men kylan lär vara på väg och jag tror att vi får vit jul på dessa breddgrader. Fast samtidigt så är den nog mest röd, även om skojaren i vår familj lekt med GOD JUL bokstäverna och lyckats få fram färgen gul istället.

Det lustiga med en helg som julen är att så många firar den, men ändå är upplevelsen och förväntningarna väldigt olika. Främst är det kanske åldern som avgör och då tänker jag inte bara på det enkla förhållandet mellan att vara barn eller vuxen. Nej, julen är inte samma sak för den som är tre år som för den som är sex. Eller skillnaden mellan att vara tolv och femton. I dessa båda fall skiljer bara tre år men det händer så oerhört mycket från småbarnsår till ett sexårigt skolbarn och från tolvårsbarn till att vara mitt i tonåren.

Sedan kan man ju tänka sig att allt stannar av och att upplevelsen av julen är densamma när man når vuxen ålder. Kan hända att det är så för en del, men inte för mig. Fast jag tror inte att det är den egna faktiska åldern som avgör så mycket som den livssituation man befinner sig i. En jul med små barn runtom sig skiljer sig väsentligt från den med halvvuxna ungdomar. Båda har sina underbara stunder och en julafton med barn i olika åldrar måste vara den allra bästa. Men jag inser ju att det kommer jular i framtiden när det inte alltid är på det viset, och då gäller det att hitta ljusglimtarna där också.

Vitt, en vinnande färg

Skönt att få uppleva några dagar av snö nu i december, men man vågar inte riktigt lita på att den ska stanna ända till jul eftersom det länge varit så milt. Fast jag tänker inte sörja i förväg utan bara njuta av alla stunder när man kan vistas ute eller bara kika ut genom ett fönster och beundra det vita snölandskapet.

Julbestyren har så smått börjat och i helgen fick vi smaka på denna pepparkakspaj. Tyckte att den här bilden passar bra i kväll efter att det svart-gula laget med sina vita bortatröjor tagit sig upp på topp-placeringen i elitserien.

Lite mossigt

Vitmossa

Var ute i skogen i närheten av en slalombacke och fotade både mossor och lavar. Deras namn blandas ofta ihop men jag har länge känt att dessa växter fascinerat mig. Jag är absolut ingen expert men intresset har gjort att även namnen på en del av dem fastnat i minnet. Men det är väl så det ofta fungerar att det som vi känner något inför är lättare att ta till sig och memorera.

Tussilago

Dessa blad känner jag också alltid igen. Förmodligen beror det på att jag blev så väldigt förvånad när jag fick höra att bladen hörde till den lilla gula blomma som dyker upp när snön smält bort i dikesrenarna. Jag säger alltid tussilago men när man ser det stora lövet kanske man mer tänker på namnet hästhov för att det känns mer passande.

Bildtelefon

När Birgitta Andersson medverkade i den här serien på sjuttiotalet var jag en trogen tittare. Jag gillade hela konceptet även om jag ibland tyckte att Helge var lite sur däruppe på taket. Det som gjorde starkt intryck på mig var att arbetsvagnen som hon bodde i var så fantastiskt mysigt inredd och att hon hade en telefon med bildskärm. Tänk att hon kunde se sin syster Harriet när hon pratade med henne! Det kändes väldigt overkligt och jag kunde nog knappast tänka mig att det skulle bli verklighet.... men som ni vet så är det ju möjligt numera.

Häromkvällen låg min tioåring på sängen med datorn framför sig och snackade (och skrattade) med kusinen som bor på annan ort. Även om denna möjlighet har funnits ganska länge nu så var det första gången som vi provade på att utnyttja tekniken här hemifrån och jag vet att det kommer att bli fler gånger.

Till synes gammalt

Vid första anblick kanske någon tror att jag letat fram ett foto från något ärvt gammalt album. Dock kan det nu vara möjligt att betraktaren själv slagit sig ner här någon gång för en kopp kaffe med dopp och därför känner igen sig. 

Det var inte förrän jag lät fotot få den gulnade tonen som jag upptäckte den vita barnstolen som plötsligt lyste upp som ett modernt utropstecken på ett annars till synes gammalt motiv. Om inte stolen stått där kunde miljön gott och väl platsat till en inspelning av Barnen i Bullerbyn. 

Om jag ibland fantiserar om andra yrken som jag velat pröva i detta liv så är ett av dem attributör. Tänk att få vara kreativvoch fixa med rekvisitan så att det blir rätt med tidsepoker eller känslor som ska gestaltas. Gå runt på loppisar eller leta efter saker i förråd och kanske göra någon förändring på dem innan de ska placeras på rätta ställen.