När man läser andras bloggar inser man att det är många ute i stugorna som har haft en skrivarkonst inom sig. Nu får de tack vare nätet möjlighet att nå ut till en publik, utan minsta poäng på journalisthögskolan eller något bokförlagskontrakt i handen. En del har förmodligen nytta av någon form av studier och uppsatsskrivanden, för det man läser verkar ofta så välformulerat. Själv kämpar jag tappert med mina tankar och ordval. Dessutom funderar jag ibland länge innan jag klickar på "publicera inlägg".
Det som förvånar mig är att en del bloggare är så väldigt öppna och personliga. De informerar om allt från vad deras egna barn gör till baksmällan de fått efter fredagskvällens för många glas rött.... och det lustiga är då att vissa riktigt personliga saker verkar vara lättare att berätta för en helt främmande människa än t ex en vän. Är bloggandet ett slags billig variant av psykoterapi eller kanske en annorlunda form av biktstol. Många bloggare efterlyser också komentarer när de har gjort sina inlägg, men frågan är om de verkligen vill ha ett svar eller bara en bekräftelse på att någon har lyssnat på deras berättelser. Har t o m sett bloggare som i ren desperation lottar ut vinster till dom som gett kommentarer.
Kommentera mig gärna den dagen jag efterlyser kommentarer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar