Förmånen att blomma upp igen

Hade för någon vecka sedan tänkt skriva något tänkvärt om höstens gulröda färger som blivit allt mer påtagliga. Men när jag cyklade hem från arbetet en dag syntes plötsligt midsommarblomster i dikeskanten på flera ställen och idag berättade grannen att deras syren också vaknat till liv igen. Av någon konstig anledning vill jag ofta dra paralleller mellan naturfenomen och våra mänskliga beteenden och detta är inget undantag. Jag tänker mig någon som en gång stått i full blom, vissnat efter en tid, men sedan kommit tillbaka och åter fått möjligheten att visa sitt rätta jag innan det är för sent.

Den traditionella höstbilden kommer kanske senare...

Ett alldeles eget äpple...

...från vår trädgård idag. Men jag minns när jag var liten och äppelträd inte var speciellt vanliga där jag bodde. Satt ibland uppe i ett stort paradisträd som stod på skolgården och knaprade på de beska frukterna i brist på annat. Kan hända att jag någon gång pallade ett äpple från någon av de lyckligt lottade gårdar som hade ett träd. Men om jag känner mig själv rätt antar jag att det äpplet åts med dåligt samvete och knappast smakade speciellt bra. Senare i livet hamnade jag hos en vän på Gotland och fick då plocka ner ett päron! från ett av träden i deras trädgård. Kommer ihåg att det kändes overkligt men också helt fantastiskt.