Året är 1978,
i hobbyrummet intill tvättstugan
hänger träningskläderna,
stanken är näst intill outhärdlig,
men ibland tvingas man passera.
Minnet av detta dyker upp när jag hänger upp mitt eget underställ efter att ha cyklat hem de 12 kilometrarna från jobbet. Jag inser att jag aldrig blir den tävlande elitmotionären som min far var i min ålder. Men någonstans kanske jag ändå ärvde lusten att hålla igång även om det bara är mot mig själv jag tävlar. Till saken hör också att jag ska "klämma in" motionspassen mellan allt annat som familjelivet kräver.
Min käre far är nog väldigt tacksam över all support han fick av min mor under de år då han tränade som mest, för då fick hon ta ett stort ansvar för det vardagliga hemarbetet. Men nu som pensionär tror jag att han får betala tillbaka en del när mor drar iväg med honom på sin egen favoritsport som är
motionsdans!
Även våra barn håller igång med olika idrotter. Jag kan bara hoppas att lusten till rörelse är något de ärvt och att det är något de kommer att fortsätta med hela livet även om aktiviteterna förändras beroende av lust och förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar