Annorlunda flirt

Ett snabbt ärende ska fixas och jag avböjer erbjudandet om att följa med in i butiken. Jag får en lite skämtsam kommentar om att jag får väl göra som hen i bilen bredvid. Jag log och sa att det blir nog bra.

 När jag satt där kunde jag inte låta bli en liten flirt med min likasinnade, men ståndaktigt och ointresserat  nonchalerades mitt försök till kontakt. Inte ens när jag körde ner sidorutan blev det någon reaktion. Men när jag till slut plockade upp mobilen för att ta en bild - då- kunde hen inte hålla sig längre! Jag hade hittat den svaga punkten! Äntligen vred hen på huvudet.

 Men blicken jag fick var kanske inte den jag hoppats på. 

Den kändes mest som:

- Vad håller du på med?!

När sedan dörren till butiken öppnades tryckte jag snabbt på knappen så att bilfönstret skulle hinna upp innan någon tvåbent varelse skulle upptäcka mitt vänsterprassel. 

Så småningom kom de som vi väntat på, men med den skillnaden att jag slapp att bli kommenderad ner på golvet, när föraren skulle köra iväg.

Trevlig helg!

I väntan på mat

Små och stora kusiner i väntan på mat.

Det är kväll och middagsdags med både månljus och ett lätt duggregn. De allra flesta drar sig in mot köket  för att med hjälp av spis och annan elektrisk utrustning tillaga sin mat. Men inte alla,

nej, sällskapet på bilden har bestämt sig för att äta ute -

ja, jag menar ute, inte på restaurang. 

Det är kanske lite omständigare än att sätta sig vi bordet inne. Men upplevelsen av själva matstunden blir annorlunda och skapar en gemenskap mellan små och stora. Jag hoppas och tror att stunder som dessa kan skapa minnen som ger  band för framtiden.

Jag erkänner...

Den som passerat dessa lador någon av de närmaste dagarna skulle genast se att bilden ovan faktiskt har några veckor på nacken. För idag var cykelvägen sandad, vilket gjorde att det inte gick att ta sig fram med sparken längre. Men här och där var det djupa pölar där gruset sjunkit ner och på dessa platser var det väligt halt. Dags för broddar, tänker då en del.

 Men det skulle vara otänkbart för mig eftersom jag är av den djupt rotade åsikten att det finns en oskriven gräns på 65 år för användande av just broddar. Före denna aktningsvärda ålder ser det helt enkelt löjligt  ut när man drar på sig dessa gummialster. Upplever inte att jag är speciellt fåfäng annars, men i detta fall får jag krypa till korset. Ja, jag erkänner att jag kommer att halka runt i livet och vem vet, kanske ramla och bryta lårbenshalsen när jag är 64!

Men sedan efter 65 är det fritt fram, och jag måste ju medge att jag är glad för att mina nära och kära 65 plussare är så kloka att de drar på sig broddarna när det vankas promenader, med eller utan stavar.