Finalklara!

Slaget om Norrland är vunnet och nu gäller det att visa vem som är bäst i Sverige. Expertisen har talat och tror mer på Värmlänningarna som nu fått vila ut och läkt eventuella blessyrer. Men jag tror istället att det kan vara en fördel att ha varit i hetluften och inte slagit ner på takten. Om bara de gulsvarta spelarna får igång hela laget att prestera på topp så är chanserna goda till att SM-titeln vinns av rätt lag.

Big moose in Sweden. Stoorn.

Vad vore världen utan människor med visioner och idéer som t ex Thorbjörn Holmlund. TV visade en dokumentär om planerna kring byggandet av Stoorn och vad som händer eller inte händer i nuläget. Programmet belyser också hur människorna i bygderna runt om har hoppats och trott på projektet.

Själv tycker jag att idén är helt galen, men hur många tyckte inte det när någon utanför Kiruna började prata om att bygga ett hotell av is på en sjö och att den idén sedan kunde säljas på export till andra länder.

Ett gott bröd säljer sig självt

Känner att jag blir så fruktansvärt less på all reklam som kommer i postlådan. Den lilla lappen med "Reklam Nej-tack!" har liksom ingen betydelse när reklamen kommer adresserad eller smygs in i dagstidningen eller annat.

Men min slutledning är ändå att reklambladen finns för att produkterna i dem inte är tillräckligt bra för att sälja sig själva. Men det finns faktiskt varor som inte behöver reklam och bilden här ovan är ett sådant exempel. Varan är till och med så populär att den distribueras bland kunderna på ett sätt som om det vore smuggling av betydligt starkare och farliga medel. Men smugglarna i detta fallet finns på skolan där jag arbetar och den beroendeframkallande varan behöver inga hundar med känsliga nosar för att hitta den. Min näsa duger gott till att känna den underbara doften av det som göms i idrottsförrådet i väntan på lyckliga köpare. Kanske blir det någon fil-bryta med hjortronsylt eller ett ljusugnsbröd med smör och Västerbottensost som ska avnjutas hemma hos mina kollegor i helgen. (Måste nog kolla med en trolig källa om det finns en chans även för mig att göra en beställning inför nästa leveranstillfälle...)

Ha en skön helg!

Barn och lador

För några veckor sedan tog jag denna bild och även flera andra på lador i samma område. Med sina gråa och vindpinade drag är dem i mina ögon vackra åldrande byggnader som var och en berättar en historia. När jag var barn firade vi ofta Valborg i en fjällby där vi hyrde ett gammalt hus på en jordbruksfastighet. En gång när skaren var fin att gå på vandrade jag runt i området och hittade en gammal fallfärdig lada. Den låg på fjällsluttningen med igenvuxen åkermark runt om. Jag minns att jag satte ihop ett scenario med människor som arbetade och slet runt ladan och längre upp i backen såg jag barn som vallade djur. Det kändes väldigt spännande att bara stå där och med fantasins hjälp fundera på allt som utspelat sig under åren på denna till synes otillgängliga plats.

Jag har nog alltid trott att jag varit nästan ensam med min fascination av gamla lador, men nyligen blev jag varse att jag tagit helt fel på den punkten. Råkade nämligen komma in på en blogg med bilder på olika typer av lador. Det kändes väldigt härligt att inse att jag inte var ensam utan delade denna annorlunda beundran med andra (ladu-nördar).

Att växa med sina barn

Ända sedan barnen var små har jag varje år när vi kommit till stugan för första gången på vårvintern förundrats av hur de vuxit och utvecklats på ett drygt halvår. Kanske hade de lärt sig att gå under vintermånaderna. En vår hade de plötsligt blivit så stora att de själva kunde ta sig till kompisar i byn. Jag har också vid dessa tillfällen ibland blickat tillbaka flera år eftersom olika föremål eller platser påmint mig om hur det varit tidigare. T ex den gamla skidpulkan som vi stoppade ner dem i och där de sov gott bland skinn och plädar. Eller en speciell vik vid någon sjö där vi grävt oss ner i någon snödriva för att värma oss och kanske även ge någon lite välling, eller "mutgodiset" man hade i fickan för att underlätta skidturen när orken och tålamodet tröt.

Det är ibland svårt att förstå hur tiden kan gå så fort och att åren bara rusar iväg. Men i år hjälps vi alla åt med förberedelser av både mat och fordon när vi ska ut på någon tripp. Vill absolut inte vara utan de tidigare årens upplevelser. Det är ju dessa som förmodligen gjort att våra barn lärt sig att uppskatta all denna gemenskap och naturupplevelse. Men nu när man umgås med sina barn och allt bara flyter på känner man en enorm tacksamhet. Nu känns det som att man får en extra belöning av allt roligt men ibland krävande slit som gjorts när de var små.

Sauna i vinterland

Är själv ingen bastubadare men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av människor som kan sitta länge i värmen för att sedan ta sig ett svalkande dopp i den upphuggna vaken.

Denna bastu eldas igång varje fredagkväll, nästan året om av ett troget gäng som under storhelger och semestrar får några fler anhängare. Byggnaden är delvis byggd av återvunnet material av byborna själva.

Vädret har verkligen slagit om senaste dagarna med plus-grader och blåst som gör att snön både sjunker ihop och tinar. Jag är ingen slask-diggare, men vill man kunna åka skidor på skaren behövs denna värme för att bilda det golv som perfekt skare kan vara.

Men värmen till trots så får nog badandet i sjön bero några månader till för min del.

Två års bloggande

Bland bloggare är det inte ovanligt att man uppmärksammar årsdagen när man gjorde sitt första inlägg. Tiden går verkligen fort och jag upptäckte nyss att denna blog just passerat sin födelsedag, men att det idag är precis två år sedan den första bilden sattes in. Jag minns så väl att jag hade stora problem med att förstå hur jag skulle göra. Men både när det gäller bilder och annat så har jag hela tiden lärt mig nya saker. Så dagen till ära fick det nu äntligen bli en toppbild på denna sida och en ny stil på blognamnet.

Vill passa på att tacka er alla som följer denna sida och de tankar jag plitar ner. Ni betyder mycket för mig!