Långtifrån motorvägsbreda skatespår och VM-hysteri befinner jag mig i ett tyst landskap där det enda som hörs är klapperljudet från skidorna när de möter det nyuppdragna spåret. När jag stannar till förnimmer jag bara ljudet av mina egna hjärtslag. Det är en härlig känsla och jag njuter av ensamheten även om jag inte skulle ha något emot fler åkare att dela upplevelsen med.
Värdet av detta åkande kan varken mätas i VM-guld eller Bragdmedaljer, men för mitt personliga välbefinnande så hamnar det högst upp på prispallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar