Vinteräpplen

Hade inga planer på att detta inägg skulle skrivas när jag tog dessa bilder. Men när jag tittade igenom årets samlade bilder slog det mig att jag måste ha stått på exakt samma fläck när dessa båda bilder togs. Den vitare varianten på självaste julafton. Några äpplen hänger tappert kvar och man kan ju undra hur det kommer sig när andra med retsam lätthet dråsade i huvudet på mig i höstas. Det är svårt att förstå hur något som nu verkar så fruset och dött kan omvandlas till ett grönskande och fruktsamt hav några månader senare.

Skänker en tacksamhetens tanke till att vara född i ett årstidsväxlande land och att jag ser och förmår att njuta av dess olikheter.

Önskar er alla en röd och vit jul

Julstjärnans öde i ett snörikt landskap

Det fanns en tid när jag köpte vita julstjärnor, men de senaste åren har det varit rött som känts mest rätt. Dels för att våra vita väggar behöver den röda varma accenten men också för att jag hittat en sort, som med lite tur inte fällt alltför många blad före julafton. Försöker hinna med vattningen men det är inte lätt nu när elementen under blommorna skickar iväg rejält med värme när minusgraderna slagit längdrekord. Så blommans rötter hotas av ständigt värmeslag och uttorkning medan bladen riskerar köldskador. Men snön mot fönstren ger förhoppningsvis ett isolerande skydd eller åtminstone en minskning av draget (optimisten kallar det för friskluftsintag).

Snön föresten, kan ni minnas en november-december med en liknande kyla och snömängd? Inte jag, men jag är ju så ung, eller är det så att jag är så gammal att minnet inte är vad det borde vara. Men säkra källor inom skidsporten här i stan påstår i alla fall att milspåret inte varit preparerat som i år, redan i november, sedan början av åttiotalet och det är ju väldigt länge sedan.

Kunde inte låta bli att avslöja att snön inte täcker hela vägen upp mot köksfönstren än, om det nu var någon som trodde det....

Håll grytan kokande

Julen är här och med den följer förväntningar, planeringar, en hel del måsten och krav. Ja, listan kan göras betydligt längre men jag tänkte istället komma till att julen är en tid fylld av en massa härliga minnen. En del färska medan andra från tidiga barndomsår. När jag var liten beundrade jag alltid en speciell sak hemma hos min mormor. Det var en liten miniatyrspis som man kunde placera ett ljus i. Jag tror inte att jag fick leka med den utan bara tittade på den och fantisera om att det kanske kom fram någon liten nisse och värmde sig där om natten. När mormor gick bort och jag fick frågan om det var något som jag ville ärva föll tankarna direkt på miniatyrspisen. Men det visade sig att min moster hade samma känslor för den, så spisen blev inte min.

Några år senare var min mamma i Stockholm och besökte där en secondhandbutik. Ja, ni förstår nog vad som fanns i affären, en likadan spis som mormor hade. Nu kunde historien direkt ha fått ett lyckligt slut, men min kära mor köpte av någon anledning inte spisen!

- Ville du verkligen ha den?

-Jaaaa!!!

Eftersom mamma besökt affären tillsammans med sin Stockholmsboende kusin fanns det nu ändå en möjlighet att kanske få tag i spisen. Mamma ringde henne för att höra om hon kunde gå tillbaka och se efter om spisen möjligen fanns kvar. Det hade hon ingenting emot och det visade sig att...

den stod där och väntade på mig!

Så nu plockar jag andäktigt fram spisen ur orginalkartongen varje jul och tänker att just denna sak i framtiden kanske kommer att vara ett barndomsminne för någon annan på samma sätt som den var för mig hemma i mormors kök.

Något värmande

Sitter i bilen på väg hem från arbetet när mobilen ringer. Borde inte svara i trafiken men det kanske är någon där hemma som undrar när jag kommer hem och vad vi ska äta till middag. Men en obekant röst presenterar sig med ett namn jag glömmer direkt men hon arbetar för vårt elbolag. Hon berättar att de ringer till alla i mitt bostadsområde...... oj, tänker jag, det har blivit något stort elavbrott nu i kylan......men hon fortsätter med att tala om att de nu har ett bra erbjudande för alla som inte tidigare kopplat in sig på fjärrvärmenätet. Nu går min hjärnan på högtryck, har elbolaget skickat ut små spioner eller tog de en massa satellitbilder i helgen när min man körde hem ett lass med ved. För saken är den att det som måste göras just denna dag när jag kommer hem från jobbet är att bära ned all denna ved från garaget till källaren. Hur kunde elbolaget veta att jag just då var som mest sårbar. Är det någon gång man ska ledas in i frestelsen att tacka ja till information om fjärrvärme så är det ett sådant här tillfälle. Men, jag andas djupt höjer axlarna, håller hårt om ratten och säger med stadig röst:

"Nä, du vi eldar med ved!"

Dagens outfit

Nja, riktigt så är det nog inte, sitter med laptoppen i knät i vanliga trista mjukiskläder och är inte på väg till någon fest. Men med en anonym blog skulle man kunna dikta ihop en hel tillvaro med olika lögner. Skrev en gång en dikt som handlade om frågan om man bloggar för att få visa allt man gör eller om det istället var så att man gör saker för att ha något att skriva om på bloggen. Nu har det gått en tid och jag måste erkänna att det för mig handlar om både och. Jag har ett behov att få uttrycka mina tankar och berätta för omgivningen genom bilder och texter. Men det händer också att jag ger mig ut på en extra promenad för att fånga de bilder jag vill ha just för att få visa upp dem för er som ibland tittar in på denna sida.

Jag skrev också för länge sedan att ni skulle kommentera mig den dagen jag frågade efter och bad om era kommentarer. På den punkten tror jag att jag har ändrat mig. Jag uppskattar väldigt mycket de kommentarer jag får av er som besöker min sida och det är helt ok att ni säger det direkt till mig, men om det finns någon där ute som jag inte träffar skulle det vara lite spännande om ni gav er till känna med en kommentar.

Hälsningar från den coolaste bruden i stan!