När Birgitta Andersson medverkade i den här serien på sjuttiotalet var jag en trogen tittare. Jag gillade hela konceptet även om jag ibland tyckte att Helge var lite sur däruppe på taket. Det som gjorde starkt intryck på mig var att arbetsvagnen som hon bodde i var så fantastiskt mysigt inredd och att hon hade en telefon med bildskärm. Tänk att hon kunde se sin syster Harriet när hon pratade med henne! Det kändes väldigt overkligt och jag kunde nog knappast tänka mig att det skulle bli verklighet.... men som ni vet så är det ju möjligt numera.
Häromkvällen låg min tioåring på sängen med datorn framför sig och snackade (och skrattade) med kusinen som bor på annan ort. Även om denna möjlighet har funnits ganska länge nu så var det första gången som vi provade på att utnyttja tekniken här hemifrån och jag vet att det kommer att bli fler gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar