Cafe Kusin skottas fram

Så här mitt i vintern påminns man ibland om händelser från en helt annan årstid. För det var här som vi blev inbjudna på invigning i gröngräset med saft och bullar. Det kändes för mig väldigt lång borta men för "ägarna" av kaféet blev det naturligt att låta leken få en fortsättning. Kusinerna satte genast igång med att skotta fram byggnaden och gjorde även det som vuxna också  tvingas göra häromkring - skotta taket.

God Jul

Vitare jul än denna efter en hel månads snöande kan man nog inte få och det är så vackert ute att det nästan gör ont att se det. Jag hoppas på att det blir många stunder ute i det vita under jul och nyårsledigheten, ser fram emot att preparera skidorna och ta en tur.

Önskar er alla en underbar jul!

När allt ska hända

Alltför korta är

dygnets timmar,

vill ändå hinna med 

egna önskemål och andras,

tänker nästa år sätta fem ljus i staken

(och tjuvstarta i november!)

Rörelsebehov i generna

Året är 1978, 

i hobbyrummet intill tvättstugan 

hänger träningskläderna,

stanken är näst intill outhärdlig,

men ibland tvingas man passera. 

Minnet av detta dyker upp när jag hänger upp mitt eget underställ efter att ha cyklat hem de 12 kilometrarna från jobbet. Jag inser att jag aldrig blir den tävlande elitmotionären som min far var i min ålder. Men någonstans kanske jag ändå ärvde lusten att hålla igång även om det bara är mot mig själv jag tävlar. Till saken hör också att jag ska "klämma in" motionspassen mellan allt annat som familjelivet kräver. 

Min käre far är nog väldigt tacksam över all support han fick av min mor under de år då han tränade som mest, för då fick hon ta ett stort ansvar för det vardagliga hemarbetet. Men nu som pensionär tror jag att han får betala tillbaka en del när mor drar iväg med honom på sin egen favoritsport som är 

motionsdans!

Även våra barn håller igång med olika idrotter. Jag kan bara hoppas att lusten till rörelse är något de ärvt och att det är något de kommer att fortsätta med hela livet även om aktiviteterna förändras beroende av lust och förmåga.

På mattan

Ett ljus i mörkret

Mycket av både blött och kallt har vi fått uppleva de senaste dagarna och det krävs både vilja och tålamod för att inte sjunka allt för djupt. Jag försöker intala mig att jag ska ta tillvara tiden inomhus och pyssla med det som inte hunnits med tidigare i höst. På jobbet pratade vi om hur mysigt det blir nu när man kan tända ljus och göra det ombonat. Men jag inser samtidigt att jag behöver motionen jag kan få utomhus för att kunna må bra av inomhusvistelsen. Så idag trotsade jag regnet och satte mig på cykeln för att komma till jobbet, vilket jag inte ångrade även om jag var helt slut när jag sedan kom hem på aftonen eftersom det både blåste och snöade under den färden.

Svartgula ränder

I veckan drar elitserien i hockey igång igen och det svartgula laget tippas av en del experter att ännu ett år vara med och fightas om topplaceringen. Jag kan bara hoppas att de får rätt även om det stundvis såg lite mediokert ut på genrepet på hemmaplan. 

Sensommar och höst förknippas också med andra filurer i svartagula dräkter, nämligen getingarna som ibland förirrar sig in i våra hus i jakt på föda.  Uppståndelsen när detta händer i ett klassrum kan ni nog alla föreställa er, det är bara att glömma den lektion som pågår....

För några år sedan planterade vi ett äppelträd som skulle komplettera våra två andra som är röda och mognar rätt sent, men jag kan inte minnas vad det var som avgjorde vilken sort vi skulle ta. En sak är säker i alla fall - det var inte smaken! För denna sort smakar mer beskt än sött. Till saken hör också att det planterades på en provisorisk plats för att vi sedan skulle flytta det till en bättre yta, men som så många andra gånger i livet blir den provisoriska väldigt permanent. Trädet står kvar inklämd mellan ett annat träd och våra vinbärsbuskar.

Idag när jag satt ute i det underbart soliga höstvädret och plockade krusbär upptäckte jag att äpplena trots allt inte var så illa omtyckta av alla - inne i ett äpple fanns fem getingar som mumsade på innandömet. Ja, jag vet att äpplet inte är någon vacker syn, men det var väldigt fascinerande att få studera dem på så nära håll utan att vara rädd för att bli stucken, ett beskt äpple var betydligt mer intressant för dem.

Oväntat besök

Stod i köket och fixade med något när jag hörde ett dunsande ljud mot fönstret. Tänkte direkt att det måste varit en fågel som flög mot rutan i rummet bredvid.  Gick dit för att kolla om jag skulle se något utanför och fick en rejäl chock när jag insåg att fågeln dunsat mot rutan - FRÅN INSIDAN!

Vilset flög den runt i huset och hamnade till sist utmattad på fönsterbrädan där jag lyckades fånga den - med kameran. Försökte verkligen att hålla mig lugn så att den förhoppningsvis skulle kunna leta sig mot den öppna altandörren, vilket turligt nog var vad som hände efter en stund.

Kusiner är bra att ha

Hade den stora äran att vara bjuden på invigning av "Cafe Kusin" för någon dag sedan. Här har vi redan tagit för oss av blåbärsmuffins, smultron och pizzabitar, men det blå invigningsbandet är ännu inte klippt. De fyra initiativtagarna i åldrar mellan fyra och tio var nöjda och verksamheten inbringade en liten summa att dela på. 

Sommartid innebär för mina barn oftast aktiviteter med kusinerna som bor på annan ort och det betyder alltid mycket. De som är nära varandra i ålder leker förstås och hittar på både ett och annat.  Dessutom brukar övernattningar tillsammans också uppskattas, precis som jag gjorde med mina jämnåriga kusiner.

Men även kusiner som har några år emellan sig kan knyta nära band om de får chans att växa tillsammans.

Betydelsefull semester

Vårt nya favorituttryck när vi funderar på om vi har tid till att göra en viss sak har blivit:

- Men vi har ju semester!

Med det menas att vi visst har tid, om vi bara vill. Och det vi då vill göra är inte några utsvävande eller märkvärdiga saker utan bara de där vardagsbestyren som man inte alltid hinner med när allt rullar på med jobb och annat. Känslan att hinna göra de saker som länge blivit uppskjutna ger en sådan skön tillfredsställelse och det dåliga samvetet kan krympa för ett tag.

Ett exempel är en så simpel sak som att hinna med att baka eget matbröd. Vi kände oss väldigt nöjda efteråt och den kära gamla "assistenten" har t o m fått stå kvar på arbetsbänken för att kunna användas igen. 

- För vi har ju semester!

En ljusnande framtid

Juni månad, eller June som det heter på engelska är för många förknippad med avslutningar av olika slag, men samtidigt är det också början på något. Det är en tid när man ligger i startgropen och längtan efter att något som man sett fram emot en längre tid. På samma sätt som löven spricker ut eller äppelblomman som väntar på att insekten ska komma och göra det som behövs för att den senare ska kunna bära frukt. 

Så varför inte stämma in i sången jag hörde häromdan:

- .... den ljusnande framtid är vår!

Vatten vatten bara vanligt vatten

Det har regnat en hel del i helgen och sjön som ännu inte hämtat

sig efter vårfloden fylls åter till bredden.

Pumpen gick för högtryck, men lyckades inte tömma brunnen 

eftersom grundvattnet hela tiden strömmade in. 

Men när man tänker på dem som lever där drickbart vatten är en 

lyxvara så inser man hur rika vi ska känna oss som har egen

brunn med rent vatten.

Syskonkärlek

Hon är på väg till sitt första klassdisco och storasyster erbjuder sig att göra henne fin i håret. Hon sitter där länge medan lockarna och flätorna växer fram. Jag ser i hennes ögon hur nöjd och fin hon känner sig. När hon till slut är färdig med både frisyr och kläder får både jag och storasyster se henne virvla runt på köksgolvet i några danssteg. Det här är betydelsefull syskonkärlek som jag önskar att alla fick uppleva. I vanliga fall har begreppet syskonkärlek har oftast använts när det först varit konflikter mellan syskon som sedan förbytts till en mer omtänksam handling. Men inget kan betyda så mycket som den vardagsnära omtanken om varandra.

Isberg

Toppen av ett isberg är ett välkänt uttryck som används i alla möjliga situationer. För mig har min nya hobby med fotografering fått mig att känna att möjligheterna med denna konstart går att göra hur mycket som helst med och att jag bara skrapar på ytan. Känner att jag vill utvecklas alltifrån val av motiv och vilket perspektiv man väljer att ha till det man avbildar till hur man sedan kan bearbeta bilderna. 

Den här gången har jag freakat ut totalt när det gäller bearbetningen bara för att se hur mycket man kan göra om en bild tills att det till slut inte går att veta vad det riktigt föreställer. Jag hade väldigt kul när jag höll på och kommer nog att göra fler liknande exempel, kanske just vid tillfällen som detta när motivet som sådant inte är någon vacker syn. Jag tror inte att någon som sett bilden ovan kan gissa att det egentligen är toppen på ett isberg...

Eller, inte riktigt.... men toppen på en snöhög är det i alla fall. 

Klicka på bilden nedan så ser du själva högen i ett större format. 

Hyllning till våren på landet

Glad såsom fågeln i morgonstunden

Hälsar jag våren i friska natur'n,

Lärkan mig svarar och trasten i lunden

Ärlan på åkern och orren i fur'n.

Se, hur de silvrade bäckarna små

Hoppa och slå,

Hoppa och slå

Vänliga armar kring tuvor och stenar!

Se, hur det spritter i buskar och grenar

Av liv och av dans,

Av liv och av dans

I den härliga vårsolens glans!

Glad såsom fågeln i morgonstunden

 sjunger jag våren i friska natur'n,

Sorgen där ilar från själen som blunden 
ilar från ögat

 som fågel från bur´n.

Lunder och sjöar i vårdagens dräkt


visken alltjämt i mitt öppnade sinne 

 
vårens och glädjens och barndomens minne! 


Ty sorgen förgår 


Ty sorgen förgår,

som ett moln i den blommande vår.


i den blommande vår!

Trädgårdsonsdag på fredag

Kombinationen av skön musik, vackra bilder, god mat och ett utmärkt val av programledare gör detta program till min favorit just nu. Det finns inget som gör mig så rofylld som att titta på svts Trädgårdsonsdag. 

Programmet bjuder på två charmiga programledare som både odlar, pyntar och lagar mat. Jag gillar att man valt att även ta med en del misslyckanden samt de inklippta sekvenserna där man får höra vad Pernilla Månson Colt tänker. Naturligtvis är dessa lite tillrättalagda av producenten, men jag gillar humorn i dessa inslag.  Jag önskar verkligen att jag själv varit på plats under inspelningen tagit dessa bilder men de är hämtade från det senaste programmet.

 

Tydligen är det fler än jag som fascineras av det. En del så mycket att de till och med skickar dit vackert målade fröpinnar att sätta i landet. Så långt kommer jag nog inte att gå i min dyrkan men jag kan lova att jag inte kommer att missa något av programmen. Saken är den att för mig är det gamla namnet Trädgårdsfredag mer passande eftersom jag oftast inte hinner med onsdagssändningen utan plockar fram det på SVT play på fredagkvällarna.

De massor av snö som vräkte ner för någon vecka sedan har tinat med hjälp av sol och regn så även om det inte blir att räfsa nu i helgen dröjer det nog inte alltför länge innan det är dags att påta i jorden även här uppe i norr.

Ett år till

Har haft äran att fylla år i veckan, ett år till mot de femtio. Att åren går fort är som alla vet inget nytt och jag känner nog lite oro för detta samtidigt som jag är enormt tacksam för det liv jag lever. 

Min uppvaktning i veckan gick i blommornas tecken och det kom väldigt passande eftersom de stackars blommor som kommit upp i trädgården fått ett tjockt lager av snö över sig. 

Som ni ser är det även annat som fått mycket snö över sig i vinter, så nu har jag önskat mig en ny torkvinda, vilket också uppfylldes. 

Hade förstås även önskat att få fira det svartgula laget för ett SM-guld, men det får bli nästa år!

Lära sig nytt

Detta med att blogga har lett mig in på många nya områden och nu har jag äntligen hittat ett program där jag kan göra lite mer med mina bilder. Jag har länge velat veta hur man kan göra ett collage och det ni ser ovan är bara det allra första försöket. Det kanske jag inte borde visa eftersom det bara var ett test. Men samtidigt är det ju detta jag hållit på med så länge denna blogg funnits, dvs att testa mig fram och hela tiden lära mig nya saker. Så varför ska jag då inte kunna visa detta och vara stolt över vad jag lyckats åstadkomma. Jag kommer t ex aldrig att glömma den gången då jag lyckades lägga in den allra första bilden eller då jag bloggade via mobilen.

Förhoppningsvis ska jag ta bloggen till nya höjder med både det som jag lärt mig idag och annat som jag blir nyfiken på i framtiden.

Traditioner kring påsk

Påskhelgen är över för denna gång och vädret har man inte kunnat klaga på om man som oss gillar kalla nätter och soliga dagar. För några veckor sedan trodde vi inte att det skulle vara någon snö kvar till påsk. Men tji fick vi, det har varit det mest fantastiska föret för både skid och skoterturer eftersom snön packats ihop till en perfekt skare. Någon i min nära omgivning tog sig till och med en långtur över sjö och myr med den gamla moppen!

Tyvärr går helgen så fort så påskriset inte hinner med att slå ut. Men traditionen kräver ändå att pyntet ska upp som det alltid har varit, och på tal om tradition så var vi även i år bjudna på en påskfrukost som inte går av för hackor. Det är alltid så mycket gott att njuta av och vi är alltid väldigt nöjda och mätta när vi sätter oss på skotern för att åka hem.

Annorlunda flirt

Ett snabbt ärende ska fixas och jag avböjer erbjudandet om att följa med in i butiken. Jag får en lite skämtsam kommentar om att jag får väl göra som hen i bilen bredvid. Jag log och sa att det blir nog bra.

 När jag satt där kunde jag inte låta bli en liten flirt med min likasinnade, men ståndaktigt och ointresserat  nonchalerades mitt försök till kontakt. Inte ens när jag körde ner sidorutan blev det någon reaktion. Men när jag till slut plockade upp mobilen för att ta en bild - då- kunde hen inte hålla sig längre! Jag hade hittat den svaga punkten! Äntligen vred hen på huvudet.

 Men blicken jag fick var kanske inte den jag hoppats på. 

Den kändes mest som:

- Vad håller du på med?!

När sedan dörren till butiken öppnades tryckte jag snabbt på knappen så att bilfönstret skulle hinna upp innan någon tvåbent varelse skulle upptäcka mitt vänsterprassel. 

Så småningom kom de som vi väntat på, men med den skillnaden att jag slapp att bli kommenderad ner på golvet, när föraren skulle köra iväg.

Trevlig helg!

I väntan på mat

Små och stora kusiner i väntan på mat.

Det är kväll och middagsdags med både månljus och ett lätt duggregn. De allra flesta drar sig in mot köket  för att med hjälp av spis och annan elektrisk utrustning tillaga sin mat. Men inte alla,

nej, sällskapet på bilden har bestämt sig för att äta ute -

ja, jag menar ute, inte på restaurang. 

Det är kanske lite omständigare än att sätta sig vi bordet inne. Men upplevelsen av själva matstunden blir annorlunda och skapar en gemenskap mellan små och stora. Jag hoppas och tror att stunder som dessa kan skapa minnen som ger  band för framtiden.

Jag erkänner...

Den som passerat dessa lador någon av de närmaste dagarna skulle genast se att bilden ovan faktiskt har några veckor på nacken. För idag var cykelvägen sandad, vilket gjorde att det inte gick att ta sig fram med sparken längre. Men här och där var det djupa pölar där gruset sjunkit ner och på dessa platser var det väligt halt. Dags för broddar, tänker då en del.

 Men det skulle vara otänkbart för mig eftersom jag är av den djupt rotade åsikten att det finns en oskriven gräns på 65 år för användande av just broddar. Före denna aktningsvärda ålder ser det helt enkelt löjligt  ut när man drar på sig dessa gummialster. Upplever inte att jag är speciellt fåfäng annars, men i detta fall får jag krypa till korset. Ja, jag erkänner att jag kommer att halka runt i livet och vem vet, kanske ramla och bryta lårbenshalsen när jag är 64!

Men sedan efter 65 är det fritt fram, och jag måste ju medge att jag är glad för att mina nära och kära 65 plussare är så kloka att de drar på sig broddarna när det vankas promenader, med eller utan stavar.

Princess Estelle

Välkommen till världen prinsessan Estelle!

Även om ditt liv kommer att bevakas och följas av många så hoppas jag också att du får många stunder där det bara är du och din familj får tid tillsammans. Tänk om de får möjlighet att stoppa ner dig i en sparklåda och ta en tur på en byaväg med ett härligt sparkföre en gnistrande solig vårvinterdag.

Eller, tänk om de kan bädda ner dig, för att sedan dra dig i en skidpulka längs milsvida myrar. Det enda som kanske stör är någon enstaka skoter som passerar förbi eller någon hurtig norska som kommer med sin ryggsäck för att göra en dagstur på på myr och sjö.

Politiker ute i kylan

Tycker ni att det varit lite kallt de senaste dagarna så var det ändå inget som kunde stoppa vintersimmarna från att fightas om SM-medaljer idag. Lufttemperaturen var omkring minus trettio men i vattnet var det ju faktiskt plusgrader, dvs en! Som så ofta vid invigningar av stora mästerskap ska det vara någon form av ceremoni och här hade man valt att simma mot bandet istället för att klippa det. Är du nyfiken på vem som fick invigningsuppdraget (OCH TACKADE JA!) kan du klicka: Här.

Is på älven

Nu ligger det mesta i naturen skyddat under snötäcket och än så länge har ingen "blia"  (ja, vi säger så i norrland) tryckt ihop snön. Här vid älvsbrinken försöker den även gömma undan några båtar som lämnats kvar. I jämförelse med den nu vita omgivningen känns den här båten rätt smutsig. Kan nog behöva skrubbas rejält innan den sjösätts i vår. 

Stjärnorna i granen

Ohps! Det blev lite fel med stavningen på Michael Bublé i mitt tidigare inlägg (jag har redigerat det inägget nu). Upptäckte fadäsen när jag tittade på mina tidigare bilder där jag lekt lite och placerat CDskivan i granen. Eftersom det såg onaturligt ut och arrangerat kände jag inte för att visa den bilden när jag skrev om skivan. Jag minns att jag var osäker när jag skulle skriva namnet, men när jag googlade på den felaktiga stavningen (som jag då trodde var den rätta) och det visade sig att det namnet fanns som klipp på Y-tube, tog jag för givet att det var sångaren men den underbara rösten. Men det var något helt annat...

Men nu är både stjärnan Bublé och mormors gamla julstjärna undanställda för att med stor längtan plockas fram i december igen.

En lite lustig sak som slår mig nu är att det 

engelska ordet för julgranskulor är "baubles".

Men jag har inget minne av att det var 

det som jag tänkte på när jag placerade 

skivan i granen...

Knoppar som brister

Har senaste veckan följt magi av naturen själv när
amaryllisknoppen vecklat ut sina blad

och skapat detta underverk. 

Från Michael Boblé till Barry White

Det är inte bara av slöhet som julpyntet får vara kvar några dagar till. Ibland är livet före jul så stressigt att det är först efteråt som man har tid att njuta av allt, åtminstone när man som jag har förmånen att få ha semester kring jul och nyår. Lyssnade så sent som igår på Michael Boblés julskiva och den är så fantastiskt njutbar att jag längtar redan nu efter att få plocka fram den nästa advent. 

Idag bestämde jag mig ändå för att ställa undan alla julskivorna och då fick jag en anledning att titta igenom vår lilla CD-samling. Nu för tiden köper vi sällan några skivor eftersom musiken finns tillgänglig på andra ställen. Men efter en stunds letande plockade jag fram Marvin Gaye, Nina Semone, Sarah Brightman, Enya och Barry White. 

Vackra Sade blev den första underbara rösten jag lyssnade till när jag avnjöt förmiddagskaffet. Man blir väldigt avslappnad i hennes sällskap så när jag sedan skulle göra lite nytta här inne fick det bli till Barry White.