Vinteräpplen

Hade inga planer på att detta inägg skulle skrivas när jag tog dessa bilder. Men när jag tittade igenom årets samlade bilder slog det mig att jag måste ha stått på exakt samma fläck när dessa båda bilder togs. Den vitare varianten på självaste julafton. Några äpplen hänger tappert kvar och man kan ju undra hur det kommer sig när andra med retsam lätthet dråsade i huvudet på mig i höstas. Det är svårt att förstå hur något som nu verkar så fruset och dött kan omvandlas till ett grönskande och fruktsamt hav några månader senare.

Skänker en tacksamhetens tanke till att vara född i ett årstidsväxlande land och att jag ser och förmår att njuta av dess olikheter.

Önskar er alla en röd och vit jul

Julstjärnans öde i ett snörikt landskap

Det fanns en tid när jag köpte vita julstjärnor, men de senaste åren har det varit rött som känts mest rätt. Dels för att våra vita väggar behöver den röda varma accenten men också för att jag hittat en sort, som med lite tur inte fällt alltför många blad före julafton. Försöker hinna med vattningen men det är inte lätt nu när elementen under blommorna skickar iväg rejält med värme när minusgraderna slagit längdrekord. Så blommans rötter hotas av ständigt värmeslag och uttorkning medan bladen riskerar köldskador. Men snön mot fönstren ger förhoppningsvis ett isolerande skydd eller åtminstone en minskning av draget (optimisten kallar det för friskluftsintag).

Snön föresten, kan ni minnas en november-december med en liknande kyla och snömängd? Inte jag, men jag är ju så ung, eller är det så att jag är så gammal att minnet inte är vad det borde vara. Men säkra källor inom skidsporten här i stan påstår i alla fall att milspåret inte varit preparerat som i år, redan i november, sedan början av åttiotalet och det är ju väldigt länge sedan.

Kunde inte låta bli att avslöja att snön inte täcker hela vägen upp mot köksfönstren än, om det nu var någon som trodde det....

Håll grytan kokande

Julen är här och med den följer förväntningar, planeringar, en hel del måsten och krav. Ja, listan kan göras betydligt längre men jag tänkte istället komma till att julen är en tid fylld av en massa härliga minnen. En del färska medan andra från tidiga barndomsår. När jag var liten beundrade jag alltid en speciell sak hemma hos min mormor. Det var en liten miniatyrspis som man kunde placera ett ljus i. Jag tror inte att jag fick leka med den utan bara tittade på den och fantisera om att det kanske kom fram någon liten nisse och värmde sig där om natten. När mormor gick bort och jag fick frågan om det var något som jag ville ärva föll tankarna direkt på miniatyrspisen. Men det visade sig att min moster hade samma känslor för den, så spisen blev inte min.

Några år senare var min mamma i Stockholm och besökte där en secondhandbutik. Ja, ni förstår nog vad som fanns i affären, en likadan spis som mormor hade. Nu kunde historien direkt ha fått ett lyckligt slut, men min kära mor köpte av någon anledning inte spisen!

- Ville du verkligen ha den?

-Jaaaa!!!

Eftersom mamma besökt affären tillsammans med sin Stockholmsboende kusin fanns det nu ändå en möjlighet att kanske få tag i spisen. Mamma ringde henne för att höra om hon kunde gå tillbaka och se efter om spisen möjligen fanns kvar. Det hade hon ingenting emot och det visade sig att...

den stod där och väntade på mig!

Så nu plockar jag andäktigt fram spisen ur orginalkartongen varje jul och tänker att just denna sak i framtiden kanske kommer att vara ett barndomsminne för någon annan på samma sätt som den var för mig hemma i mormors kök.

Något värmande

Sitter i bilen på väg hem från arbetet när mobilen ringer. Borde inte svara i trafiken men det kanske är någon där hemma som undrar när jag kommer hem och vad vi ska äta till middag. Men en obekant röst presenterar sig med ett namn jag glömmer direkt men hon arbetar för vårt elbolag. Hon berättar att de ringer till alla i mitt bostadsområde...... oj, tänker jag, det har blivit något stort elavbrott nu i kylan......men hon fortsätter med att tala om att de nu har ett bra erbjudande för alla som inte tidigare kopplat in sig på fjärrvärmenätet. Nu går min hjärnan på högtryck, har elbolaget skickat ut små spioner eller tog de en massa satellitbilder i helgen när min man körde hem ett lass med ved. För saken är den att det som måste göras just denna dag när jag kommer hem från jobbet är att bära ned all denna ved från garaget till källaren. Hur kunde elbolaget veta att jag just då var som mest sårbar. Är det någon gång man ska ledas in i frestelsen att tacka ja till information om fjärrvärme så är det ett sådant här tillfälle. Men, jag andas djupt höjer axlarna, håller hårt om ratten och säger med stadig röst:

"Nä, du vi eldar med ved!"

Dagens outfit

Nja, riktigt så är det nog inte, sitter med laptoppen i knät i vanliga trista mjukiskläder och är inte på väg till någon fest. Men med en anonym blog skulle man kunna dikta ihop en hel tillvaro med olika lögner. Skrev en gång en dikt som handlade om frågan om man bloggar för att få visa allt man gör eller om det istället var så att man gör saker för att ha något att skriva om på bloggen. Nu har det gått en tid och jag måste erkänna att det för mig handlar om både och. Jag har ett behov att få uttrycka mina tankar och berätta för omgivningen genom bilder och texter. Men det händer också att jag ger mig ut på en extra promenad för att fånga de bilder jag vill ha just för att få visa upp dem för er som ibland tittar in på denna sida.

Jag skrev också för länge sedan att ni skulle kommentera mig den dagen jag frågade efter och bad om era kommentarer. På den punkten tror jag att jag har ändrat mig. Jag uppskattar väldigt mycket de kommentarer jag får av er som besöker min sida och det är helt ok att ni säger det direkt till mig, men om det finns någon där ute som jag inte träffar skulle det vara lite spännande om ni gav er till känna med en kommentar.

Hälsningar från den coolaste bruden i stan!

I takt med tiden. Alla andra...

...men inte jag, verkar inför denna förstaadventfredag satt upp ljusstakar och stjärnor. Eftersom snön fortsatt att vräka ner känns det inte riktigt som november. Eller... är det så att julen redan har passerat och att vi i själva verket redan befinner oss i januari 2011. Tiden går ju så fort... Julgardinerna som hänger över stolkarmen har nog bara stannat av på sin väg ner till källaren igen. Tycker mig se lite barr på golvet i hörnet bland det övriga dammet. Julpyntet är redan nerpackat i sina kartonger, ovanligt prydligt och undanskuffat. Det kom inte så många julkort i år, de flesta skickade sina hälsningar på bloggar eller mejl.

Jag tar på mig tjocksockarna kryper upp i soffan och läser min bok. Skönt att julen är långt borta och att det finns massor av tid kvar.

Julstämning i November

Kan inte se mig mätt på det vackra ljuset och snön som ligger som ett raklödder på träden. Vilken vy man än väljer skulle det bli ett vackert julkort.

När jag dessutom hälsade på i min systers tyg och inredningsaffär blev julstämningen än mer påtaglig. November kan ju annars vara en mörk och tung månad men nu känns den

riktigt mysig. Jag funderar till och med på att köpa saffran om någon här hemma får lust att baka i helgen. Har faktiskt kommit igång med att öva Luciasångerna på jobbet.

Min uppmaning till alla är att njuta av det gnistrande solljuset ute och det glimmande stearinljuset inne.

Allt är relativt-eller?

När är man för gammal?

När är man tillräckligt rik?

När är man nöjd?

- Jag är ung, rik och lycklig...

Halloween och påskkäringar

Läser i tidningen att intresset för Halloweenfirandet i Sverige sjunkit sista åren. Själv har jag aldrig varit någon stor beundrare av detta annat än att jag ibland köpt någon pumpa för att barnen önskat det. De otäcka dödskallemaskerna och djävulssymbolerna har känts väldigt fel med tanke på att denna tid förknippats med Allhelgona. Helgen när man istället hedrat sina döda släktingar eller vänner med att besöka kyrkan och tända lyktor vid gravarna.

Men i år har jag insett att alla amerikaner inte heller gillar det otäcka och skrämmande vid Halloween, utan ser det mer som ett tillfälle att klä ut sig till vad som helst och sedan träffa vänner och umgås. Så när min yngsta kom hem och berättade att de skulle ha Halloweendisco på fritids, kändes det riktigt kul att plockade fram symaskinen. Jag fixade till en gammal klänning så att det blev en gullig häxdräkt med spindel på axeln.

Om jag får fira Halloween på det här viset känns det inte mer skrämmande än när barnen på våren klär ut sig till påskkärringar och går runt och tigger godis...

I Västan Grind

Det kom ett vackert brev...

med ett innehåll som jag längtat efter länge.

Boken "I Västan Grind" av Barbro Lindgren med

illustrationer av Monica Schults. Tryckt och utgiven

1968. Jag fick den några år senare och läste den om

och om igen.

Sedan glömdes den bort till jag passerat

tjugo ungefär. Då upptäckte jag till min

förtvivlan att det fattades sidor i min gamla

barnbok. När jag någon gång besökte ett antikvariat

letade jag alltid i barnbokshyllorna i hopp om att

den skulle finnas där. Men icke...

Här om kvällen när jag surfade på nätet och letade

ord till ett korsord föll det mig plötsligt in att jag kunde

googla på "I Västan Grind" för att se vem som skrev den

boken. Har nu glömt hur jag plötsligt kom att tänka på

just den boken då. Det visade sig vara den kända barn-

boksförfattarinnan Barbro Lindgren. När jag klickade

vidare på boktiteln hamnade jag på en sida som förmedlade

begagnade böcker! Så innan jag somnade den kvällen hade

jag beställt ett fint exemplar av min gamla favorit.

Boken var ibland skriven i dagboksform och jag

önskade mig därefter en egen dagbok, vilket jag fick.

Den är väldigt intressant att läsa och titta tillbaka i för

att minnas hur man upplevde saker när man var 10-15 år.

Jag tyckte väldigt mycket om bilderna i boken

eftersom de kändes glada och varma. Men det otroliga

är, att när jag nu sitter med boken i handen dyker det

upp bilder i huvudet på mig som aldrig fanns illustrerade

på riktigt utan bara i min fantasi!

Vinstchock

Står i kassan på min mataffär när det plötsligt går igång ett larm. Jag förstår ingenting, men kvittot som precis rullar fram ur apparaten blir överdrivet långt och jag ser bokstäverna VINST på kvittot. Wow, hinner jag tänka samtidigt som jag ser storvinsten framför mig. Men av kassörskans reaktion inser jag att det inte är någon tusenkronors-vinst.

-Du har vunnit en burk oliver, säger hon och river av kvittot. Jag känner mig väldigt tafatt och frågar om jag måste gå in och hämta det nu! Men det är inte nödvändigt eftersom det redan är registrerat på mitt kort så att jag kan ta det nästa gång. Men kunderna i kassan bredvid har inte förstått att larmet som tjutit beror på att jag vunnit en vara och det är ju inte precis så att jag hojtar till dem:

- Jag har vunnit en burk oliver!

Författarmöte

Blev en gång tipsad att läsa boken Mogen för skrubben och den föll mig helt i smaken. Det var stor igen-kännings-effekt och humorn tilltalade mig verkligen. Men den fick till följd att jag alltid ser till att dörren till kopieringsrummet där jag arbetar står öppen när jag är där. För en tid sedan såg jag också till att vi fick upp några tavlor på väggen för att göra rummet trevligare - om man som huvudpersonen i boken skulle råka bli inlåst där en hel helg.

Helt nyligen hade jag turen att få lyssna till Solja Krapu när hon reciterade några av sina dikter på sitt väldigt personliga sätt och även berättade om sitt författarskap. Vi som var där njöt under dessa härliga och tänkvärda 60 min och jag blev riktigt sugen på att läsa och lyssna till mer av henne.

En höstdag att minnas

Ännu en fantastisk arbetsdag. Sitter i skogen och är "spindelmamma", dvs jag skickar ut grupper av barn i åldrarna 6-11 för att utföra olika uppdrag. När de är klara kommer de tillbaka till mig för att få en annan uppgift. Hela tiden tar de äldre hand om de yngre och när de blir lite trötta sätter de sig med ryggsäckarna och tar en fikapaus. Lite senare samlas vi alla vid grillplatsen för att bli serverade hamburgare. Eftersom detta är en återkommande aktivitet varje höst har de stora barnen i många år sett fram emot den dag när de själva ska få vara gruppledare. En av dem trodde nästan inte att han skulle kunna somna på kvällen eftersom han längtade så mycket. Låter det idylliskt, så är det precis vad det är!

OBS! Detta skrevs inte på plats utan några dagar senare.

Äppelkriget

Dom är riktigt goda, men de flesta är väldigt angripna med svarta fläckar vilket gör att de inte ser särskilt trevliga ut. Försökte plocka ner de som såg bäst och störst ut. Men de sistnämnda har en förmåga att sitta högst upp. Men jag beväpnade mig med trappstege och räfsa och gick till anfall. Lyckades kroka i en del av dem och slita ner dem. Samtidigt som trädet hämnades på mig och såg till att andra fall-mogna äpplen dråsade ner i huvudet på mig när jag råkade knuffa till en gren. Nu står en stor låda med äpplen och väntar på att bli torkade eller saftade. Men än är det många kvar i träden som väntar på en oviss framtid...

Helgvila för några timmar

Höstfärgerna exploderar och värmen har hållit i sig. Ibland är det mycket på programmet för familjen B, men det blev några sköna timmar tillsammans på lördagkväll. Det var inte svårt att hitta vackra naturmotiv en kväll som denna. Söndagen var mer mulen och regnig men då valde jag ändå att ta min kaffekopp ute (under tak) för att njuta av utsikten och en gammal inredningstidning. Jag vet inte om det är mitt dåliga minne som spökar men ibland kan man hitta saker i tidningar som man aldrig upptäckt tidigare trots att jag läst dem ett otal gånger.

Trädgårdens skafferi

Regn, kyla och jobb, hm...... försöker komma på fler undanflykter till att jag inte tidigare plockat in krusbären. Idag blev det äntligen en härlig trädgårdsstund i solen och den klara höstluften. Men buskens grenar gör det inte lätt för en. Det blir ett och annat rivmärke på händerna innan man är färdig. Vinbärsbusken är lite snällare så den har jag faktiskt plockat en hel del av även tidigare, men inte för att frysa ner utan har fyllt en näve och ätit upp dem direkt.