Små och stora händer

Jag älskar nya kreativa pyssel. Ser ni båda händerna på bilden! Den lilla handen som fått bli avtryck till en gullig tomte tillhör mitt syskonbarn. Jag tyckte att idén var så otroligt fyndig och jag undrar verkligen vem som kom på den, kanske var det ett barn som lekte med fingerfärg och plötsligt blev det en liten tomte. Eller så är det en utveckling av en liknande idé där barnhandens fem fingrar blir till en liten elefant med fyra ben och snabel.

Hoppas att julen gett det ni förväntat er om det så är önskade klappar, god mat eller förmånen att umgås med nära och kära. Själv känner jag mig lyckligt lottad som fått ta del av alltihop. Dessutom återvände vi hem häromdagen till ett underbart vackert snöigt vinterland som ska hålla i sig över nyåret.

På tal om nyår så har jag redan bestämt mig för ett nyårslöfte, vilket jag egentligen inte brukar göra. Om jag någon gång gjort det tidigare har det som för många andra rört sig om något med kost och motion.... Detta kan förstås alltid bli bättre oavsett om det är nyår eller inte, men mitt nyårslöfte är ett helt annat och om jag lyckas med det kanske jag en dag avslöjar vad det var.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

En färgrik jul för alla åldrar

Nu närmar den sig med stormsteg igen, eller snarare med regnsteg.... men kylan lär vara på väg och jag tror att vi får vit jul på dessa breddgrader. Fast samtidigt så är den nog mest röd, även om skojaren i vår familj lekt med GOD JUL bokstäverna och lyckats få fram färgen gul istället.

Det lustiga med en helg som julen är att så många firar den, men ändå är upplevelsen och förväntningarna väldigt olika. Främst är det kanske åldern som avgör och då tänker jag inte bara på det enkla förhållandet mellan att vara barn eller vuxen. Nej, julen är inte samma sak för den som är tre år som för den som är sex. Eller skillnaden mellan att vara tolv och femton. I dessa båda fall skiljer bara tre år men det händer så oerhört mycket från småbarnsår till ett sexårigt skolbarn och från tolvårsbarn till att vara mitt i tonåren.

Sedan kan man ju tänka sig att allt stannar av och att upplevelsen av julen är densamma när man når vuxen ålder. Kan hända att det är så för en del, men inte för mig. Fast jag tror inte att det är den egna faktiska åldern som avgör så mycket som den livssituation man befinner sig i. En jul med små barn runtom sig skiljer sig väsentligt från den med halvvuxna ungdomar. Båda har sina underbara stunder och en julafton med barn i olika åldrar måste vara den allra bästa. Men jag inser ju att det kommer jular i framtiden när det inte alltid är på det viset, och då gäller det att hitta ljusglimtarna där också.

Vitt, en vinnande färg

Skönt att få uppleva några dagar av snö nu i december, men man vågar inte riktigt lita på att den ska stanna ända till jul eftersom det länge varit så milt. Fast jag tänker inte sörja i förväg utan bara njuta av alla stunder när man kan vistas ute eller bara kika ut genom ett fönster och beundra det vita snölandskapet.

Julbestyren har så smått börjat och i helgen fick vi smaka på denna pepparkakspaj. Tyckte att den här bilden passar bra i kväll efter att det svart-gula laget med sina vita bortatröjor tagit sig upp på topp-placeringen i elitserien.

Lite mossigt

Vitmossa

Var ute i skogen i närheten av en slalombacke och fotade både mossor och lavar. Deras namn blandas ofta ihop men jag har länge känt att dessa växter fascinerat mig. Jag är absolut ingen expert men intresset har gjort att även namnen på en del av dem fastnat i minnet. Men det är väl så det ofta fungerar att det som vi känner något inför är lättare att ta till sig och memorera.

Tussilago

Dessa blad känner jag också alltid igen. Förmodligen beror det på att jag blev så väldigt förvånad när jag fick höra att bladen hörde till den lilla gula blomma som dyker upp när snön smält bort i dikesrenarna. Jag säger alltid tussilago men när man ser det stora lövet kanske man mer tänker på namnet hästhov för att det känns mer passande.

Bildtelefon

När Birgitta Andersson medverkade i den här serien på sjuttiotalet var jag en trogen tittare. Jag gillade hela konceptet även om jag ibland tyckte att Helge var lite sur däruppe på taket. Det som gjorde starkt intryck på mig var att arbetsvagnen som hon bodde i var så fantastiskt mysigt inredd och att hon hade en telefon med bildskärm. Tänk att hon kunde se sin syster Harriet när hon pratade med henne! Det kändes väldigt overkligt och jag kunde nog knappast tänka mig att det skulle bli verklighet.... men som ni vet så är det ju möjligt numera.

Häromkvällen låg min tioåring på sängen med datorn framför sig och snackade (och skrattade) med kusinen som bor på annan ort. Även om denna möjlighet har funnits ganska länge nu så var det första gången som vi provade på att utnyttja tekniken här hemifrån och jag vet att det kommer att bli fler gånger.

Till synes gammalt

Vid första anblick kanske någon tror att jag letat fram ett foto från något ärvt gammalt album. Dock kan det nu vara möjligt att betraktaren själv slagit sig ner här någon gång för en kopp kaffe med dopp och därför känner igen sig. 

Det var inte förrän jag lät fotot få den gulnade tonen som jag upptäckte den vita barnstolen som plötsligt lyste upp som ett modernt utropstecken på ett annars till synes gammalt motiv. Om inte stolen stått där kunde miljön gott och väl platsat till en inspelning av Barnen i Bullerbyn. 

Om jag ibland fantiserar om andra yrken som jag velat pröva i detta liv så är ett av dem attributör. Tänk att få vara kreativvoch fixa med rekvisitan så att det blir rätt med tidsepoker eller känslor som ska gestaltas. Gå runt på loppisar eller leta efter saker i förråd och kanske göra någon förändring på dem innan de ska placeras på rätta ställen. 

En Kanadensare med nya färger

Säsongen är i gång och laget framför andra har startat helt ok. Även om det blev förlust i gårdagens match har de en av topplaceringarna och det hoppas jag att de kan behålla ända in i slutspelet. Än en gång har det visat sig att laget inte bara behärskar lirandet på isen utan också hur man kan nå fansen med musik. För andra året i rad har de spelat in en musikvideo för att dra in pengar till klubbens ungdomsverksamhet. Man har valt att låta den store backen Lee Goren inleda videon med att vara lite upprorisk, kanske med tanke på att det som hände när han förra året fick lämna Färjestad efter sina "utspel" på FaceBook. Men här i stan pratas inte mycket om detta utan man är tacksam för att han ägnar all sin energi på isen istället.

Egosamtal

När jag äntligen trodde att jag var på banan igen med bloggskrivandet blev det istället ett riktigt långt uppehåll. Jag kan inte riktigt förklara varför, men sanningen ligger väl någonstans mellan skrivkramp och ett ganska fullspäckat liv. Dessutom har jag nog lagt alltför höga krav på mig om att det som skrivs ska vara både tänkvärt och lite fyndigt, vilket inte alltid är lätt att lyckas med.

Nu tror någon kanske att jag plötsligt fått massor av tid till skänks och en hjärna full av komiska kommentarer à la Babben Larsson, men nej, så enkelt är det inte! I stället har jag har mer eller mindre tvingat mig ner i fotöljen, tryckt laptoppen i knät och vrålat:
- SKRIV!
- Vadå? undrar min tomma utarbetade hjärna.
- Jamen, det kan väl inte vara så svårt, eller!
Jag känner hur ögonbrynen drar ihop sig och är nära att krocka innan bekymmersrynkorna ovanför näsroten sätter stopp. Det borde väl ändå finnas någon liten företeelse i närmiljön som är värd att dryfta en tanke om. Men jag tänker länge innan jag förstår att är de stora företeelserna som just nu upptar mitt fokus och dessa är ibland rätt invecklade och allt annat än roliga.

Fast nu vaknar minnet till liv och påpekar att jag faktiskt bestämde en gång för länge sedan när bloggen föddes att jag skulle skriva om BÅDE små och stora företeelser, so what's the problem girl??!! Befria dig från dina bojor och skriv t ex att du tycker att den nya läroplanen för grundskolan är helt orealistisk (läs suger!). Ja det vill säga, om man inte begär att eleverna ska gå 50 timmar i veckan alla nio åren och att varje lärare har max 7 elever så att man kan kontrollera att de uppfyller alla 130 målen.

- Jamen, sån't vill ju ingen läsa om....
- Nä, kanske inte, men medge att det var befriande att en gång få skriva ner något stort som du vet engagerar dig och många i din närhet.
- Joo... (på inandning)

Tillbaka på banan

Den här bloggen har oplanerat fått ligga i träda några veckor. När det gäller brukad jord förr var det nödvändigt för att skörden skulle bli bättre efter att marken fått vila till sig. Tyvärr gäller det inte mig, för det här inlägget kommer inte att vara något nytt och revolutionerande. Jag beundrar de som är stående krönikörer och på beställning kan komma på både roliga och tankeväckande rader. Själv får jag lätt skrivkramp när jag känner att nu borde jag skriva något. Även om jag har en massa tankar och uppfattningar är det långt ifrån självklart att jag vill dela med mig av just dessa. Ibland önskar att dock att jag hade modet att även skriva om något mer kontroversiellt och subjektivt istället för att alltid vara rädd för att någon ska ta illa vid sig.

Men jag är inte där ännu utan just nu hoppas jag bara helt snällt och ärligt att alla mina bloggläsare haft en skön sommar nu när hösten kommer. Jag gissar att det kommer att dyka upp en och annan höstbild här på bloggen eftersom det är en så fruktansvärt vacker årstid. Mycket finare än våren!

(Wow, en helt egen åsikt på min blogg och jag tänker nog inte säga förlåt till alla som föredrar våren)

Vädersnack

Att snacka väder är inget ovanligt i vårt land så varför inte göra ett blogginlägg om ämnet. De flesta jag pratat med tycker att vi haft ett helt okej sommarväder hittills och jag är beredd att hålla med. Regndagarna har inte varit alltför många även om det mullrat, blixtrat och droppat en del här i helgen. För det mesta tycker jag att det går bra att anpassa aktiviteterna efter vilket väder som råder eftersom det alltid finns saker att pyssla med både ute och inne. Det bästa för mig är nog en period med varma soliga dagar som växlas med några regndagar. Bilderna ovan är tagna samtidigt på samma plats men med kameran riktad åt två olika håll. Solljuset blir nästan som en magiskt stor strålkastare när det kommer in så mörka moln som denna dag.

Men en lång period med blötväder kan nog tära på både humör och familjesamvaro så det hoppas jag att vi slipper.

Chardon

Jag har skrivit om detta ämne tidigare, men det fascinerar mig så mycket att jag måste ta upp det igen. Gränsen mellan vad som är rätt och fel är ibland rätt lustig när det gäller vad som är ett ogräs. De växter jag rensar bort från mina planteringar, men som jag beundrar och t o m fotar när de växer på ängen några meter bredvid. För det är precis vad jag gjort med blommorna ovan. Jag rycker upp dem direkt när de sticker upp i jordgubbslandet. Men i slänten bredvid växer blommorna ovan och dessa tycker jag är väldigt vackra. Jag har även sett några kraftfulla exemplar på ett annat ställe där blommorna växer i klasar och jag riktigt längtar efter att de ska slå ut. Men varför gav man den det fruktansvärt elaka namnet tistel. Har kollat på nätet och i många språk heter de något liknande, men till slut hittade jag den version som jag skulle föredra och det var det franska ordet för tistel som är chardon.

Egna jordgubbar

Finns det något ljuvligare än att en sommarmorgon komma ut i morgonrocken och smaka på dessa ljuvliga bär. Det var nästan så att vi kunde skördat egna jordgubbar till midsommar i år. Fotot är taget någon dag före midsommarafton och idag börjar det vara lite röd färg på dem. Det ser dessutom ut att bli ganska mycket i år.

Vi har haft turen att ha en mycket härdig sort som sprider sig själv och tar snart över i etagerabatten där vi bara tänkte ha några få plantor..... De övriga växer i jordgubbslandet ute på tomten och har betydligt större problem med att föröka sig eftersom jag lagt plastduk där för att slippa ogräset. Men varje år är det någon planta som sticker ut sina strängar för att låta dess telningar försöka slå rot i gräsmattan.

Även om midsommarafton var lite regnig har det ju sedan varit ett underbart sommarväder och det ser ut att stanna resten av veckan. Allt känns väldigt avslappnat och härligt somrigt just nu, ser bara fram mot är att få komma ut en morgon och plocka den första röda söta jordgubben (om ingen annan hunnit före....)

GLAD SOMMAR PÅ ER!

Äppelblommans korta liv

Nu går allt med en svindlande fart i den blommande och grönskande världen. Nyss var äppelträden vita som på fotot ovan taget i tisdags, men nu har blombladen dalat ner som snöflingor och träden är åter gröna. Den overkligt höga temperaturen har på något sätt de sista dagarna kastat oss rakt in i sommaren 2011. Det verkar hålla i sig några dagar till. Men därefter har vi ingen aning om vi får liknande dagar senare i sommar, eller om detta kanske var den varmaste perioden. Så även om det är lite väl kvavt inomhus vissa stunder, njuter jag till fullo av dessa dagar.

En ny chans

Fick denna bok i julklapp och för en tid sedan började jag läsa den. Men jag kom inte speciellt långt. Hade hört att boken skulle vara väldigt bra och på utsidan stod det att det var en feel-good-roman. Men jag mådde allt annat än bra där jag låg med boken framför mig. Försökte läsa någon sida till en annan kväll, men det var så otäckt att jag inte kunde fortsätta. Tänkte att jag måste hört fel om bokens omdöme och att boken måste fått fel omslag. Därefter blev boken liggande på hyllan tills att vi en rast på jobbet kom in på ämnet bra böcker. Då råkade jag nämna hur lurad jag känt mig när jag börjat läsa en bok som rosats av så många. Kollegorna undrade vad den hette och när jag berättade det fick jag inga som helst sympatier. De som läst den tyckte att den var fantastiskt bra och hade helt förträngt den otäcka inledningen.

Så jag bestämde mig för att försöka på nytt och den här gången läste jag mitt på ljusan dan för att underlätta det hela. Och vilken tur! För boken visade sig vara en riktig höjdare och nu i efterhand har jag förstått att den gått som serie på TV vilket jag missat helt.

En delikatess för oss

Jag gissar att det inte är alla som vet vad som finns i denna tallrik. Dels för att man aldrig haft möjlighet att få smaka den, och dels för att man visst haft möjlighet men att namnet eller konsistensen avskräckt från ett smakprov. Ber föresten om ursäkt för att jag inte fick någon bra skärpa på bilden. Men när jag väl såg bilden på datorn och insåg att bilden var allt annat än perfekt var det för sent att ta en ny bild. För i vår familj är detta verk en riktig delikatess. Har vi lyckan att få en form så tar det inte länge innan allt är uppätet. Det är min svärmor som gör den efter att hon fått tillgång till råvaran, som i vissa kretsar är få förunnade att ta del av. Tro inte att du köper den på närmaste ica eller konsum-affär! Nej, det gäller att ha dom rätta kontakterna.

- Ja, nu har du nog förstått att det är Kalvdans jag talar om! Och ni som känner mig har nog räknat ut att råmjölken kommer från...

- Ja, just det - Kalvträsk.

Doften av blommande hägg

Det är mycket som händer i naturen just nu. Växterna visar upp sina praktfulla former genom sin blomning. För en del sker det under en relativt kort period medan andra hänger med nästan hela sommaren.Gick i kväll under en väldoftande häggdunge och njöt till fullo av den klara kvällsluften. Önskar just nu att tiden var som ett gummiband som gick att töja ut lite extra. Det är så skönt att känna att hela sommaren fortfarande ligger där framför oss och bara väntar på startskottet. Men vad är det som avgör att jag plötsligt känner att det är sommar? Det är jag numera lite osäker på. Förr var det nog examen som startade det hela. Men nu vill jag nog också att midsommar ska ha passerat så här uppe i norr är midsommar allt annat än mitt i sommaren (för mig i alla fall...)

Naturens egen återvinning

Idag pratar vi mycket om återvinning och ekologiska livsmedel. Men tänk om dem som levde förr med självhushåll vetat om hur "rätt" de levde.Då var grönskasodlandet inte något fritidsnöje utan en fråga om överlevnad. Jag önskar ibland att man kunnat belöna dessa hjältar för sitt miljövänliga men många gånger slitsamma levnadssätt.

Inget är som grillat i maj

Inget är så gott som när man första gången plockar fram grillen ur vinterns gömslen och lägger på några karreskivor. Smaken på det saftiga köttet ger minnen om många härliga sommarmiddagar med familj och vänner.

Har man dessutom sådanna gourmébarn som som vi är förärade med, duger det inte med någon köpt potatissallad som serveras till köttet. Men bakade rotfrukter och även grillad lök, champinjon och halloumi passar mycket bra.

Men det som verkligen blir pricken över i'et är att min äldsta dotter gör både en guacamole och en tzatziki som är så otroligt goda och passar både kött och grönsaker.

När bra fick bli det bästa

Våra årstider gör att man tydligt känner att årshjulet hela tiden snurrar på utan att ta någon paus. Har man en blogg är det lätt att titta tillbaka på vad man skrev om eller vilka bilder man visade förra året vid den här tiden. Men det skulle kännas lite för enkelt att visa samma foton nu igen. Om man inte hoppade fram och visade junibilderna redan nu. För det vore ju lite kul att chocka någon med att våra syrener minsann redan börjat blomma!

Nej, jag föredrar nog att hålla mig till sanningen och avslöja när mina bilder inte är färska. Som idag t ex. för bilden ovan är från förra året vid den här tiden. Ska ut och gå ikväll, men när det är grått och kallt kan det vara skönt att ta en promenad utan att stanna till för att fota. Dessutom kom jag på att jag faktiskt kunde visa någon av de bilder jag valt att inte ta med på bloggen för ett år sedan, men som ändå blivit kvar i datorns bildminne.

De ratade bilderna var egentligen också helt ok, men någon annan bild kändes ändå lite bättre....Inser att detta är en ganska vanlig situation för många företeelser runt om oss. Det vi har är riktigt bra, tills vi jämför det med något som visar sig vara lite bättre.

Men idag kan det bra få duga eftersom det bättre redan är förbrukat.

Vart tog snön vägen?

Solen på väg ner, men den har sannerligen varit uppe och lyst med sina värmande strålar de senaste dagarna. Något skidåkande under påsken blev det knappast tal om. Hann inte riktigt hänga med den här gången när töandet satte igång. Vi lämnade huset med en helt vit tomt och en dryg vecka senare när vi kommer hem är all snö borta. Till på köpet har grannarna hunnit vara framme och snyggat till gårdarna med allehanda trädgårdsredskap. Våra löv ligger platt nertryckta i gräsmattan och har knappast tänkt flyga iväg av sig själva, även om det så kom en tornado passerande. Nej, jag gissar att det enda som flyttar på dem är räfsor och mänsklig arbetskraft.....

Vi har verkligen ätit ute i veckan, och då menar jag ute. Den kära Murikkan har använts till att steka palt, blodpudding, korv, pannkakor och hamburgare. En kväll tillagades mycket goda krabbelurer som görs av sockerkakssmet som efter gräddning vänds i kanel och socker.

Sol och kyla

Alla talar om den och längtar efter att den ska dela med sig av värme och ljus. Men utan att låta som kärringen mot strömmen önskar jag ändå att kylan ska svepa in på nätterna och ge oss fortsatt skare en liten ynka vecka till....

Hoppas nämligen på en påskvecka där man kan vara ute på både skidor och skoter tillsammans med familjen. Kanske stanna till på en mysig plats för att göra upp eld och värma mat på murikkan. Att fira Påsk i stugan på detta sätt är en mycket djupt rotad tradition i vår familj. Men de år när Påsken är sen kan det ibland ställa till en hel del besvär som att sjöarna inte känns säkra. Har tjälen börjat släppa kan en del grusvägars framkomlighet vara mycket besvärlig.

Jag håller dock tummarna för att det blir en skön vecka med många naturupplevelser. Men det jag främst ser fram mot är att få mycket tid att umgås i familjen. Att det sedan blir ett lite mer primitivt liv med utedass, värma vatten på spisen som dunk-transporterats från byn,

det får man ta!

Den ofrivillige plastköparen

Har senaste tiden tänkt mer och mer på alla förpackningar man drar med sig hem. Dessa förpackningar ska sedan ska rengöras, förvaras och köras till närmaste miljöstation. Under tiden de förvaras hemma inser man hur mycket det blir under kort tid. Det som blir mest av hemma hos oss är plast, både mjuk och hård.

Men hur gör man för att minska all denna plastkonsumtion som man vet inte är bra för miljön? Ja, det är inte lätt. Men om man försöker, går det faktiskt att förändra sina inköpsvanor även om det bara sker i det lilla. Det går faktiskt ibland att välja varor med pappersomslag istället för plast.

En bra början är ju att man kommer ihåg att ta med tygkassen när det ska handlas mat. Försöker komma ihåg att ha någon extra liggande i bilen eftersom matinköpen ibland sker på impuls när man ska hem från jobbet.

Förra veckan var jag dock tvungen att backa för idealen eftersom vi behövde någon bra förvaring till alla glas, aluminium, plast och pappersförpackningar som ska återvinnas. Två svarta plastlådor som var lätta att transportera och sedan lätta att rengöra inköptes. Man kunde även köpa till en mindre låda som rymdes inuti för att dela av och lättare skilja de olika produkterna. Tycker ändå att deras utseende känns ganska ok i vårt kök tillsammans med den svarta tygkassen som rymmer mjuk plast.

Men inget går upp mot vår näverkont. Skönheten i detta hantverk kommer för alltid att överglänsa all form av plast. Det märkliga är också att denna kont som tillverkades för att transportera hem bär från skogen, är som som gjord för en papperskasse där tidningar och annan blivande pappersåtervinning ryms.

Finalklara!

Slaget om Norrland är vunnet och nu gäller det att visa vem som är bäst i Sverige. Expertisen har talat och tror mer på Värmlänningarna som nu fått vila ut och läkt eventuella blessyrer. Men jag tror istället att det kan vara en fördel att ha varit i hetluften och inte slagit ner på takten. Om bara de gulsvarta spelarna får igång hela laget att prestera på topp så är chanserna goda till att SM-titeln vinns av rätt lag.

Big moose in Sweden. Stoorn.

Vad vore världen utan människor med visioner och idéer som t ex Thorbjörn Holmlund. TV visade en dokumentär om planerna kring byggandet av Stoorn och vad som händer eller inte händer i nuläget. Programmet belyser också hur människorna i bygderna runt om har hoppats och trott på projektet.

Själv tycker jag att idén är helt galen, men hur många tyckte inte det när någon utanför Kiruna började prata om att bygga ett hotell av is på en sjö och att den idén sedan kunde säljas på export till andra länder.

Ett gott bröd säljer sig självt

Känner att jag blir så fruktansvärt less på all reklam som kommer i postlådan. Den lilla lappen med "Reklam Nej-tack!" har liksom ingen betydelse när reklamen kommer adresserad eller smygs in i dagstidningen eller annat.

Men min slutledning är ändå att reklambladen finns för att produkterna i dem inte är tillräckligt bra för att sälja sig själva. Men det finns faktiskt varor som inte behöver reklam och bilden här ovan är ett sådant exempel. Varan är till och med så populär att den distribueras bland kunderna på ett sätt som om det vore smuggling av betydligt starkare och farliga medel. Men smugglarna i detta fallet finns på skolan där jag arbetar och den beroendeframkallande varan behöver inga hundar med känsliga nosar för att hitta den. Min näsa duger gott till att känna den underbara doften av det som göms i idrottsförrådet i väntan på lyckliga köpare. Kanske blir det någon fil-bryta med hjortronsylt eller ett ljusugnsbröd med smör och Västerbottensost som ska avnjutas hemma hos mina kollegor i helgen. (Måste nog kolla med en trolig källa om det finns en chans även för mig att göra en beställning inför nästa leveranstillfälle...)

Ha en skön helg!

Barn och lador

För några veckor sedan tog jag denna bild och även flera andra på lador i samma område. Med sina gråa och vindpinade drag är dem i mina ögon vackra åldrande byggnader som var och en berättar en historia. När jag var barn firade vi ofta Valborg i en fjällby där vi hyrde ett gammalt hus på en jordbruksfastighet. En gång när skaren var fin att gå på vandrade jag runt i området och hittade en gammal fallfärdig lada. Den låg på fjällsluttningen med igenvuxen åkermark runt om. Jag minns att jag satte ihop ett scenario med människor som arbetade och slet runt ladan och längre upp i backen såg jag barn som vallade djur. Det kändes väldigt spännande att bara stå där och med fantasins hjälp fundera på allt som utspelat sig under åren på denna till synes otillgängliga plats.

Jag har nog alltid trott att jag varit nästan ensam med min fascination av gamla lador, men nyligen blev jag varse att jag tagit helt fel på den punkten. Råkade nämligen komma in på en blogg med bilder på olika typer av lador. Det kändes väldigt härligt att inse att jag inte var ensam utan delade denna annorlunda beundran med andra (ladu-nördar).

Att växa med sina barn

Ända sedan barnen var små har jag varje år när vi kommit till stugan för första gången på vårvintern förundrats av hur de vuxit och utvecklats på ett drygt halvår. Kanske hade de lärt sig att gå under vintermånaderna. En vår hade de plötsligt blivit så stora att de själva kunde ta sig till kompisar i byn. Jag har också vid dessa tillfällen ibland blickat tillbaka flera år eftersom olika föremål eller platser påmint mig om hur det varit tidigare. T ex den gamla skidpulkan som vi stoppade ner dem i och där de sov gott bland skinn och plädar. Eller en speciell vik vid någon sjö där vi grävt oss ner i någon snödriva för att värma oss och kanske även ge någon lite välling, eller "mutgodiset" man hade i fickan för att underlätta skidturen när orken och tålamodet tröt.

Det är ibland svårt att förstå hur tiden kan gå så fort och att åren bara rusar iväg. Men i år hjälps vi alla åt med förberedelser av både mat och fordon när vi ska ut på någon tripp. Vill absolut inte vara utan de tidigare årens upplevelser. Det är ju dessa som förmodligen gjort att våra barn lärt sig att uppskatta all denna gemenskap och naturupplevelse. Men nu när man umgås med sina barn och allt bara flyter på känner man en enorm tacksamhet. Nu känns det som att man får en extra belöning av allt roligt men ibland krävande slit som gjorts när de var små.

Sauna i vinterland

Är själv ingen bastubadare men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av människor som kan sitta länge i värmen för att sedan ta sig ett svalkande dopp i den upphuggna vaken.

Denna bastu eldas igång varje fredagkväll, nästan året om av ett troget gäng som under storhelger och semestrar får några fler anhängare. Byggnaden är delvis byggd av återvunnet material av byborna själva.

Vädret har verkligen slagit om senaste dagarna med plus-grader och blåst som gör att snön både sjunker ihop och tinar. Jag är ingen slask-diggare, men vill man kunna åka skidor på skaren behövs denna värme för att bilda det golv som perfekt skare kan vara.

Men värmen till trots så får nog badandet i sjön bero några månader till för min del.

Två års bloggande

Bland bloggare är det inte ovanligt att man uppmärksammar årsdagen när man gjorde sitt första inlägg. Tiden går verkligen fort och jag upptäckte nyss att denna blog just passerat sin födelsedag, men att det idag är precis två år sedan den första bilden sattes in. Jag minns så väl att jag hade stora problem med att förstå hur jag skulle göra. Men både när det gäller bilder och annat så har jag hela tiden lärt mig nya saker. Så dagen till ära fick det nu äntligen bli en toppbild på denna sida och en ny stil på blognamnet.

Vill passa på att tacka er alla som följer denna sida och de tankar jag plitar ner. Ni betyder mycket för mig!

Sista skörden

Skidade förbi dessa hässjöstörar i helgen. Lika omsorgsfullt uppställda arrangemang fanns kring andra träd och lador i området. När någon för länge sedan reste upp dem där var nog tanken att de även skulle användas för kommande års hö. Eller hade man på känn att det nog var sista året med hässjor eftersom nyheten med att torka höet på höloftet med hjälp av stora fläktar börjat sprida sig. Förändringen har förmodligen inte bara skett från ett år till ett annat. Jag tror att det var förr i tiden precis som för oss nu att några var mer utvecklingsbenägna medan andra helst ville göra saker och ting precis som man alltid hade gjort. Som i detta fallet när man ställde upp hässjöstörarna snyggt och prydligt så att de skulle hålla många år till. För vem kunde tro att man så småningom skulle förvara gräset i dessa plastiga vita korvar, eller är det kanske svampar....

Vad bör man kunna?

Eftersom jag arbetar i skolvärlden möts jag ofta av tankar kring vad som är nödvändiga kunskaper. I vissa rapporter framgår ofta att kunskaperna i vissa ämnen visar sig sämre hos nutida barn jämfört med dåtida gelikar, vilket absolut bör analyseras och tas på största alvar. Samtidigt känner jag alltför ofta hur det dyker upp grubblerier för mig kring vad som är viktig kunskap i dagens samhälle. Detta är inte lätt alla gånger och om jag sedan gnuggar mina små hjärnceller med tankar kring vad som i framtiden kommer att anses vara viktigt att kunna så svindlar tanken eftersom den skolpersonal som försökte lära mig ett och annat knappast kunde föreställa sig hur undervisningen skulle fungera 30 år senare.

Idag på en helt vanlig svensklektion dök frågor upp som jag inte hade kunnat svara på utan en dators hjälp (möjligtvis kunde jag ha gått iväg och ringt några samtal). Den första frågan var hur man stavar "saccosäck"och det intressanta är att datorns stavningsprogram rödmarkerar ordet eftersom det är obekant, men med uppkopplad dator i klassrummet så hjälper google oss att förstå hur det stavas.

Nästa ord som någon ville stava rätt var jalapenos, vilket knappast var ett ord jag funderade på som 11-åring. Nästa sak som hände under lektionen var en livlig diskussion som jag inte riktigt förstått kopplingen till ämnet vi höll på med, men ibland kan ju saker bli lite långsökta...

- Vet du inte vad "foppafinten"är!!??? hördes en förvånad röst, och den hade flera runt om sig som var av samma åsikt. Genast kände jag att jag måste rädda den stackaren som var på väg att gå genom livets skola utan att ha den livsnödvändig kunskapen. Snabbt klickade jag in på You Tube och startade projektorn i taket. Då kunde vi alla se den kända sportklassikern där Peter Forsberg lurar en stackars målvakt med några snabba klubbdragningar. Och jag kunde känna lugnet efter att ha bringat klarhet kring en historiskt viktig händelse som inträffat några år innan dessa barn kom till världen.

Att hitta sig själv

humor, musiksmak, klädstil, favoritfärger,

inredning, åsikter, litteratur, moral, vänner,

intressen, utbildning, yrke, husdjur, konst, matkultur

All hearts day

Alla hjärtans dag smakar betydligt bättre än den engelska direktöversättningen som var rubriken på denna text. Men man kan ju undra varför det inte fick heta Valentines day eller Valentindagen när det av kommersiella krafter lanserades på 60-talet. I Finland kallar man istället dagen för Vändagen vilket kanske ger firandet en annan vinkel.

I böckernas värld

Har varit förbi stadsbiblioteket och hämtat en halv klassuppsättning av en rykande färsk ungdomsbok. Hade tyvärr inte tid att slå mig ner för att läsa några inredningstidningar, det får bli en annan gång. Men det slog mig när jag var där att detta verkligen är en fantastisk service-inrättning för den som är intresserad. Utbudet av böcker, tidskrifter, ljudböcker och filmer är mycket stort. Dessutom har jag vid två tillfällen frågat efter böcker som de inte hade, men som de då beställde hem. En av böckerna var dessutom på engelska.

Genom åren har det ändå blivit en hel del böcker i dom egna hyllorna. Beroende på barnens åldrar har böckerna ibland vandrat mellan rummen och nu har den yngsta blivit så gammal att dessa travar nu förflyttas från barnrummet till den gemensamma bokhyllan i källaren. De får inte vara för långt borta ifall någon vill läsa eller höra en gammal favorit. Ja, det kanske även kommer några småkusiner på besök som vill höra en go'nattsaga.